Tankar idag

Att musik påverkar oss är vi nog alla medvetna om. Det finns musik som påverkar oss i positiv och negativ riktning. Jag hade lite svårt att inse det i början då jag blev frälst. Jag ville inte lägga min "profana" musik på hyllan, eftersom det fanns något i den som jag ville ha kvar.  Men faktum är att när jag väljer att lyssna på en lovsångsskiva, så mår jag alltid bra. Idag väljer jag oftare kristen musik, eftersom jag vet att det är en form av bön för mig. Jag är ingen bönemänniska i den bemärkelsen, har väl aldrig riktigt kommit in i det. Men att få lyssna och sjunga lovsång är mitt sätt att tillbe.

Läste igår i Johannes upenbarelse bok och började återigen fundera över
kap 13 vers 16-18, som handlar om vilddjuret från jorden.

" Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga,
fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen
eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja
utom dem som har märket, vilddjurets namn eller
dess tal. Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd
må räkna ut vildjurets tal, ty det är en människas tal,
och dess tal är sexhundrasextiosex."

Om man läser vidare i kap 14 vers 9

" Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess
märke på sin panna eller sin hand, han ska själv
få dricka av Guds vredes vid, som oblandat hälls i Guds vredes bägare."

Den finns de som anser att Bibeln är en saga, men vem vågar chansa om detta uppdagar sig?

Att vara tacksam över det vi har är inte alltid lätt. Allt som oftast sitter vi och tittar på det vi inte har och förstår inte varför det är sådan orättvisa. Varför ska alltid jag drabbas av allt elände, är det inte nog snart. När man som människa gått igenom den ena krisen efter den andra, utan att ens ha en chans att få andas ut. Då kan man fråga sig varför?

Ska det aldrig ta slut? Jag försöker se det som att jag ska lära mig något och kunna bli en bättre och ödmjukare människa. Men det är inte lätt att förlåta människor som gjort än illa, men om man tänker på att Gud har förlåtit mina synder, varför ska inte jag då kunna förlåta dem som sårat mig! Det var som pastorn sa på dagens predikan; Be för era ovänner, så ska du se att det händer en förlossning hos dig. Få kärlek till andra människor och har du ingen kärlek till dem, så be om att få det..........

"Det är lätt att se flisan i andras ögon, men destå svårare att se bjälken i sitt egna".

Guds kärlek är störst

Blev en aning upprörd på jobet igår, då det kom påhopp från en kollega. Personen tyckte att jag inte utförde mina arbetsuppgifter tillfredställande. X var väldigt noga med att säga att alla kände likadant, så det var något de hade pratat om under ett flertal tillfällen. Jag kände först att jag blev rosenrasande och hade god lust att skälla ut alla efter noter. När jag sedan konfronterade personen i fråga, så ursäktade han sig med att han var orolig över mitt tidigare mående. Om jag nu inte mådde så bra psykiskt, så ville de inget säga till mig!! Något som fick mig att nästan flyga i taket. De hade mage att gå bakom min rygg och prata "skit", men de vågade inte konfrontera mig eftersom de var oroliga över mig. Tankarna flög i huvudet är man orolig över någon, så är det väl det sista man gör att prata illa om den bakom dess rygg, eller????

Jag vet inte var jag fick mitt lugn ifrån, men jag fann mig och sa att jag kommer ta upp det med chefen. Sen vill jag att han är med och leder våra samtal.....

I detta läge var det inte lätt att försöka agera som en kristen människa. Blir du slagen, så är det bara att vända andra kinden til.........

Tro

Gåvor att bota sjuka

Gåvan att profetera

Gåvan att skilja mellan andar

Gåvan att tala olika slags tungomål

Men vad vad är det som gör att man får en viss gåva? Får alla en gåva?

Det står i kor 12:31 att vi ska stäva efter de nådegåvor som är störst.
Vilken gåva är då störst? Jo i kor 14:1 står det skrivet att profetians gåva är större än tungomåltalets.
Detta för profetians uppgift är att bygga upp människorna och församlingen, medan tungomålet är uppbyggande för sig själv. Ett språk mellan sig och Gud.

Den som talar tungomål ska be om att kunna uttyda det. "Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt." (kor 14:14)

Idag är det dax för hemgrupp. Hemgrupp är en slags kristen gemenskap, då man träffas hemma hos varandra och delar livets sorger och glädjeämnen. I denna grupp kan man ta upp vad som helst, eftersom man har tystnadsplikt. Men även om jag vet att vi har det, så känns det lite som man inte kan prata om allt. Det känns som de ligger på en helt annan andlig nivå än jag. Om man nu kan göra det? Många gånger känns det jätte jobbigt innan, man ska dit. Det är som en slags andlig kamp. Men när man väl är där, så brukar det kännas jätte bra.

Efter söndagensmöte, så kände jag verkligen att nu ska jag börja engagera mig mer i kyrkan och verkligen gå på möten och hemgruppen. Det har varit lite si och så med det den senaste tiden. Det känns som jag har haft tusen svepsjäl till att inte gå. ................. 

Jag sitter och lyssnar på nyheterna och hör om alla katastrofer i världen. Personligen känner jag att jag orkar inte alltid ta till mig allt. Miljöförstöring, arbetslöshet, ekonomiskakriser etc etc.
Detta varvas med problem som shopping, glitter och glamour. Men när jag läser om det känner jag flykten från verkligheten. För vad har det egentligen för betydelse vilka skor jag har till klänningen jag nyss köpt. Det viktiga är inte vilka vi är, utan hur vi ser ut och vad som visas upp till det yttre.

Jag ser personer som nyss byggt hus, men nu efter kriser på arbetsmaknaden blivit uppsagda. De sitter nu med skulder på miljonbelopp och det går inte sälja. Om de nu mot all förmodan får husen sålda, så finns det inga billiga bostäder att få tag på. Man hamnar i en nedåtgående spiral, där allt kretsar kring pengar, pengar och åter pengar. Vilket inte är konstigt, med tanke på hur vi lever. Vi är vana vid att kunna shoppa och många gånger försvarar man sig med att man måste hänga med i utvecklingen. Ja, särskilt med tanke på barnen, så måste vi ha det senaste innom tekniken för att de ska hänga med. Kläder köper vi det senaste modet och märkeskläder för de inte ska bli retade i skolan. MEN vad är det egentligen vi håller på med?

Hörde något tänkvärt från min 5åriga son en dag; "mamma jag skulle inte vilja vinna mycket pengar. För tänk då finns det inte så mycket till andra och då dör de och jag blir själv. Hur tänker du då frågade jag? Ja då har ju inte de råd att köpa mat och får man ingen mat då dör man"........................................................

När jag tänker på Gud ibland, så tänker jag på vad han inte gör i mitt liv. Han lyssnar inte på mig och han ser inte vad jag behöver hjälp med.
Jag vill känna Gud, men för att jag ska tro på han fullt ut, så måste han göra vissa saker. Det är som jag kommer med krav om att testa honom. Men om jag vänder på det, vad gör jag för honom? Vad gör jag för att han ska vilja göra saker för mig. "Man ska älska Gud av hela sitt hjärta står det"........Men gör jag det? Gör jag allt det för honom, som jag vill att han ska göra för mig.?

Jag försöker tänka mig in i kärleksrelationer, hur gör jag där? Ställer jag krav på att min partner ska älska mig först, sen kan jag börja göra det. Eller är det så att jag bara älskar han för den han är?
Och hur är det med barnen, måste de uppföra sig exemplariskt innan jag kan älska dem?
-Nej så är det givetvis inte! Man älskar sina barn oavsett och slutar inte älska dem barn bara för de gör fel.
Men man vill att de ska göra rätt!

Likadant är det med Gud. Han älskar oss, men han älskar inte synden. Det kan vara svårt att leva ett liv precis som Gud vill här i Sverige, tänker många. Det är skillnad i andra länder, där man verkligen behöver Gud. För här har vi det ganska bra ändå! Och vad är synd egentligen är det att ha en elak tanke om någon eller att se på någon annan man/ kvinna med beundran? Ja det kanske är så att denna tanke är början till ett frö...........

 Och hur är det med alla andra. De gör si eller så och då gör det ju inget att jag gör........
Men vad är det vi ska sträva efter? Det är inte att jämnföra sig med andra och förlika oss med fel och brister som andra gör. Vi blir inte rättfärdiga genom att skydda oss från andras synd.
-Nej det vi ska göra är att eftersträva Gud och hur vill han att vi ska leva? Vi ska förtrösta på att Gud hjälper oss, men först måste vi börja lita på han. För det är likadant med vänskapsrelationer. Vi kan inte vara vän med någon som vi inte litar på, de är inte våra vänner. Vi kan inte heller kalla oss för kristna om vi inte litar på Gud.......................

Livet handlar många gånger om beslut,man måste ta beslut hela tiden. Vad ska man jobba med, var ska man bo, vem ska man leva med osv. För en del människor kanske det känns enkelt, men för alla gör det inte det. Alla människor har inte samma förutsättningar för att lyckas och komma dit man vill, men jag tror att alla kan lyckas om man bara fattar ett beslut att förändra sig. Ett beslut där jag ska försöka göra det som är rätt. Men vad är rätt då? Det som är rätt för mig kanske inte är rätt för dig? Det jag har i mitt bagage har påverkat mig till den jag är idag. Det har gjort mig till den människa jag är. Du kan aldrig sätta dig in helt och fullt i min situation och jag kan inte sätta mig in i din. Jag kan inte ta dina beslut, utan i sista änden är det ändå du som väljer. Du är fri att ta dina egna beslut och val. Ingen kan du ge skulden för det du gjort, utan du får själv bära ansvaret för ditt liv!


"Ni är kallade till frihet bröder.
Använd bara inte friheten så
att den onda naturen får något
tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek."
Gal 5:13

 

Blickar jag bakåt i livet, så kan i jag se var jag svängde av och gjorde fel val. Men att sitta och tänka på det som jag gjort, som är fel hjälper inte mig idag. Det som är gjort är gjort och det går inte göra något åt det! Det man kan göra är att försöka ta lärdom och sen släppa det och gå vidare. Det går inte älta i gammalt groll, ingen blir lyckligare av det. Jag vill leva ett lyckligt liv och vara tacksam för det jag har och inte klaga över det som fattas.