Tankar idag

Satt du och kollade på nätet och hittade denna fond. Äntligen någon som tänkt lite extra på oss hockeyföräldrar som spenderar
många timmar i ishallen. Men det är ingen uppoffring utan ett sant nöje, man önskade bara att fler kunde ta del av denna roliga sport. Egentligen skulle jag kunna skriva varjedag om hur mitt liv egentligen ser ut med alla träningarn med barnen. Faktum är att jag många gånger önskade att jag hade fler timmar på dygnet, så jag hann med allt. Jag önskar också att jag inte behövde jobba så långt hemifrån, utan kunde vara hemma lite mer med barnen på kvällarna. Faktum är att det känns som barnen behöver mig mer nu när de blivit lite större. Då dethandlar om både läxor och träningar på både kvällar och helger.

Frågan är bara hur man kunde lösa det rent praktiskt. Det optimala vore om jag kunde jobba hemifrn, men med vad?
Jag har inget yrke i botten som skulle passa för det. Om man nu inte sadlade om??? Men till vad i så fall??

Kände att det var dax för en uppdatering av bloggen. Har inte haft, så mycket tid att skriva det sista eller inte lust kanske. Denna vecka är jag ledig och då ska man jobba igen allt hemma, som man inte hunnit. Eller kanske rättare sagt göra det,som inte hunnits med då man jobbat intensivt.


Helgen gick i rasande tempo, hade hockeyträning på fredagen. Vilket gick sådär, känner väl att jag måste öva mer på skridskoteknik och klubba + puck. Fick väl inte till det helt och fullt ha ha. Tur att det inte finns några bildbevis. På lördagen var det poolspel för sonen och då var man återigen i ishallen. Han var jätteduktig och verkligen slet och kämpade och det syntes lång väg att han tyckte det var kul. Han hade även med sig en egen hejaklack dit. Hans gamla klasskompis med familj kom upp och hälsade på, så det var stort jubel på på läktare, då han gjorde målet för deras lag. Sen åkte vi hem allihop och hade en trevlig lördagkväll. Barnen lekte och spelade bandy i källaren.

Ja sen kom söndagen och det var dax att återigen åka till ishallen. Men denna gång var det minstingen, som skulle spela hockey. Denna dag kom frågan om det var någon som ville testa på att vara målvakt. -JA ropades det i kör! Men slutligen blev det sonen som fick stå. Det var inte helt lätt fick han erfara att röra sig på isen, med de stora skydden. Att sedan försöka hålla i klubban med de jättestora handskarna var inte heller lätt. Men det svåraste var nog att ta sig upp efter att ha slängt sig efter pucken. Vad han kämpade och slet, men han såg bara för söt ut och skam den som ger sig. Han gav inte upp...

Idag blev det en sju km lång joggingrunda. Jag måste säga att jag blev imponerad av  mig själv. Men det var riktigt segt till en början och det kändes riktigt tungt i benen. Nu efteråt känns det bara bra, men vi får väl se hur benen känns i morgon. Om jag nu kan röra mig överhuvudtaget.

Ännu vet jag inte vad mitt mål med träningen är, men det kanske kommer med tiden. Jag är ju av den naturen att jag måste ha målkoch mening med allt. Har ju tidigare haft lättare att komma igång med styrkepassen, men kondition har jag haft svårare för.

Idag var det fjärde dagen i rad som  jag tränade. Det känns somjag kommit i någon slags kris när det gäller formen och välbefinnandet. Har alltid haft svårt för att springa eller jogga. Grejen är väl den att jag alltid har en förmåga att ta ut mig för fort genom att ha ett för högt tempo i början. Vilket i sin tur leder till att jag inte orkar hela vägen, utan känner  mig helt slut efter några minuter.

Men igår kom jag på det fantastiska med just löpningen om jag bara sänker ner mitt tempo och inte tänker på tiden och hur långt jag springer, så är det riktigt behagligt. Jag kom in i lunken, då jag kände att jag skulle kunna springa hur länge som helst. Men jag slutade efter 40 min, utan att ha känslan av svimning. Vilken upplevelse!! Att det bara skulle ta sån långtid för mig att inse att jag inte kan jämnföra mig med alla andra, utan i stället hålla mitt eget tempo och orka. Ja det var ju bara så att jag var tvungen att springa idag igen och det funkade även idag.

Faktum är att man efter detta börjar leka med tanken att jag kanske skulle kunna klara av att genomföra ett lopp. Ja, kanske inte marathon då, men tjejmilen skulle inte vara en omöjlighet. Det kanske var till hjälpatt jag gick och köpte de där träningskläderna, som jag varit för snål för tidigare.....-Nej kanske inte men det känns skillnad att springa i funktionskläder och vanliga bomullsplagg.