Frälst.
Men tänk om det de säger verkligen är sant? Kan jag då vara stolt över det liv jag lever? Tankarna började komma efter jag hade lärt känna några som var frälsta. Frälst, vilket starkt ord! De var inte som andra, de tvinga sig inte på folk med sin tro, utan det var jag som frågade. De erbjöd mig även att följa med på ett möte, men där gick gränsen. -Nej det hade jag ingen lust med. Det skulle ju kännas pinsamt! Tänk om jag träffade någon som jag kände, vad skulle de då tro om mig.
Där någonstanns började ett frö gro hos mig. Jag sa inget till någon, men jag saknade det där som de hade. Hoppet och meningen med allt. Det var inte bara en slump att vi levde, utan det fanns en mening med allt på jorden. Även om det ibland var svårt att förstå.
Kommentarer
Trackback
