Ur barnamun
Jag sitter och lyssnar på nyheterna och hör om alla katastrofer i världen. Personligen känner jag att jag orkar inte alltid ta till mig allt. Miljöförstöring, arbetslöshet, ekonomiskakriser etc etc.
Detta varvas med problem som shopping, glitter och glamour. Men när jag läser om det känner jag flykten från verkligheten. För vad har det egentligen för betydelse vilka skor jag har till klänningen jag nyss köpt. Det viktiga är inte vilka vi är, utan hur vi ser ut och vad som visas upp till det yttre.
Jag ser personer som nyss byggt hus, men nu efter kriser på arbetsmaknaden blivit uppsagda. De sitter nu med skulder på miljonbelopp och det går inte sälja. Om de nu mot all förmodan får husen sålda, så finns det inga billiga bostäder att få tag på. Man hamnar i en nedåtgående spiral, där allt kretsar kring pengar, pengar och åter pengar. Vilket inte är konstigt, med tanke på hur vi lever. Vi är vana vid att kunna shoppa och många gånger försvarar man sig med att man måste hänga med i utvecklingen. Ja, särskilt med tanke på barnen, så måste vi ha det senaste innom tekniken för att de ska hänga med. Kläder köper vi det senaste modet och märkeskläder för de inte ska bli retade i skolan. MEN vad är det egentligen vi håller på med?
Hörde något tänkvärt från min 5åriga son en dag; "mamma jag skulle inte vilja vinna mycket pengar. För tänk då finns det inte så mycket till andra och då dör de och jag blir själv. Hur tänker du då frågade jag? Ja då har ju inte de råd att köpa mat och får man ingen mat då dör man"........................................................
