Sanningens ord
Läste idag i en visdomsbok, där stod b l a; Den största lögnen är den sanning man inte uttalar.
Det fick mig att fundera lite. Det är klart att man ska tala sanning, det vet vi alla. MEN är det viktigt att i alla lägen uttala allt. Är min åsikt i alla lägen viktig eller finns det tillfällen, då jag pratar på för att till varje pris bli hörd. Det blev väldigt tydligt idag på jobbet, då vi hade möte. Alla satt och pratade i munnen på varandra och alla ville ha sin röst hörd, vare sig det hörde till ämnet eller inte. Och när jag gick hem för dagen, så har jag ingen aning om vad vi egentligen kom fram till. Det var många åsikter, men egentligen inga åtgärder hur vi skulle gå vidare.
Man kan se sanning på olika sätt. När det handlar om personangrepp, så funderar jag på om det är rätt att uttrycka allt. Att genom sin egen frustation försöka föra över olika saker på andra individer för attt växa själv. Det är väl annars ett väldigt tydligt exempel, då man inte ska säga allt. Utan tänka vad är det egentligen jag vill uppnå och vad är syftet? Har personen i fråga bett om min åsikt eller inte?
"Jesus säger, jag är vägen, sanningen och livet." (Joh 14:6)
Om vi tror att Jesus är sanningen, vilken människa kan då säga sanningensord. Är det de som lever nära Jesus och hur gör vi då för att bli mer lik honom?
I matt 16:24-25 säger Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det."
Kommentarer
Trackback
