Föreningsliv- lotter och allt annat.

Det kan inte vara normalt att vara med i föreningslivet och alla dess åtaganden. Har precis inför jul  fått över 50 matlotter i min hand, jokerlotteri, toalettpapper, Julkalendrar, salami och Newbody som ska säljas. Om det nu inte är allt så ska vi annordna en julmarknad, cup och stå i kiosken. Jag har tidigare varit irriterad på föräldrar, som inte ställer upp och säljer. Men nu börjar det verkligen bli för mycket!
 
Det skapas en inre ångest där man börjar bli irriterad på varandra i familjen, då man inte lyckas sälja mer eller tar tag i någon organiserad försäljning. Man får inte glömma bort i detta att man arbetar heltid, har ett hem och barn och deras läxor, träningar, matcher osv. Jag känner att jag håller på att springa rakt in i väggen igen och denna känslan av yrsel och ont i magen är tillbaka.
 
Hur ska vi reda ut detta ekonomisk? Det går inte lämna tillbaka vissa grejer, utan det ska bara betalas och hur kul är det att lägga ut 1500 kr på lotter precis innan jul? Då kommer någon tänka att det är självförvållat och man får sluta om det inte passar. Visst är det så, men när man ser att ens barn älskar detta och tycker det är så kul. Hur ska jag då kunna säga till dem att nu orkar mamma inte mer, så vi slutar.
 
Min dröm är just nu att få slut på all denna tvångsförsäljning, utan att man kan välja själv. Säg ett pris och jag betalar i stället för att få massa extra kostnader under året, som man inte har räknat med.
 

Polisjakten under kulturnatten

Norrköpings tidningen skriver och lägger ut filmen om vansinnesfärden under kulturnatten, då polisen jagade en narkotikapåverkad man som vägrade stanna. En resa där man även kritiserar polisen, som jagar personen. Men jag funderar då på hur man anser att poliserna ska jobba i vårt samhälle när de får skit om, de ska göra sitt jobb? Eller är det kanske inte deras jobb att försöka hindra en påverkad person att köra bil. Menar man i stället att han skulle stannat själv om inte polisen åkte efter han.
 
Mannen själv skyller på sitt missbruk, därför körde han.
Vilken undanflykt! Visseligen räknas missbruk, som en sjukdom, men har man inget ansvar som människa då. Är man bara knarkare eller alkoholist, så har man inte längre några skylldigheter att sköta sig.
 
Skärpning när det gäller att klaga på polisen som försöker få ordning i samhället. Många gånger är det en grupp som klagar på polisen, men undar just hur samhället skulle se ut utan dem? Ett laglöst samhälle eller tror vi på at vi skulle kunna leva i harmoni och vara snälla mot varandra. Det skulle vara det optimala om vi levde efter att behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Vem önskar att ens mamma blir rånad, syster våldtagen, kompis misshandlad osv. Det är lätt att göra saker mot andra, så länge det inte drabbar än själv.
 
Var finns kärleken och ödmjukheten idag?
 

63 åring sol och vårar män

63-åriga kvinnan hemmahörande i Habo, som är en liten kommun med totalt 10 871 invånare (30 juni 2012).  Åtalas vid Borås tingsrätt för grovt bedrägeri och olaga hot. Enligt åtalet ska hon från september 2007 till jun 2012 ha lurat sex män från olika delar av landet på sammanlagt över en halv miljon kronor. Kvinnan ska ha uppgett att hon varit i trångmål och att hon snabbt behövde låna pengar. De sex männen har var och en blivit lurade på mellan 2 500 och 200 000 kronor. Den mannen som lurades på den högsta summan har avlidit, och i det fallet är det dödsboet som kräver pengarna tillbaka.
 
Men helt seriös hur många kvinnor på 63 år finns det i Habo. Det kan inte finnas så hemskt många ensamstående kvinnor där. Även om hon nu inte åker in för brottet och skadestånden blir så höga, så hoppas man att hon inte ska kunna gå med huvudet högt. Om vi läser i en annan artikel så stor det at hon sitter häktad, vilket i sin tur måste innebära att det är av allvarligare karaktär och att de bör hittat rätt kvinna. Hon nekar visseligen brottet och säger att hon lånat pengar, men seriöst. Vem lånar ut 200 000 kr till en kvinna som säger sig sitta lite pyrt till? Sen är den stackars mannen desutom sjuk och har nu avlidit.
 
Jag undrar verkligen, vart är vi på väg? Gamla människa som kan göra något sådant. Tänker själv hur det skulle vara om min mamma gjorde något liknande. Jag hade inte velat visa mig ute, utan hade skämts ögonen av mig. När människan däsutom hotat personenerna, som varit snälla och i sin enfalld lånat ut pengar.
 
Det jag ändå kan se genom detta är att det inte bara är karlar som sol och vårar utan även kvinnor på äldredar desutom. Det kanske bli denna klänning för kvinnan sedan, som är nya modet för kvinnliga fångar.
 

Beslut

Jag sa för några månader sedan att till nyår måste jag göra något annat. Det finns inte påkartan att jag vill pendla längre till mitt jobb. Problemet var bara det att jag började tappa modet efter att ha sökt massa jobb. Jag tänkte till och med att jag söker sådant som jag egentligen inte ens vill ha. Det låter skett konstigt att det finns jobb man inte vill ha då det finns massa arbetslösa. Men faktum är att man i början av sitt sökande inte söker allt. Man letar lite efter guldet, som om man skulle hitta något perfekt.
 
För några dagar sedan kom beskedet. Jag har blivit erbjuden jobb med utbildning med start i januari. Det finns hopp alltså.

Fyllesvin

Tillbaka efter flera år på Råå camping. Det känns inte som den mest familjeanpassade camping, utan snarare mest fylla. Kan känna en sådan tragedi över vuxna människor, som beter sig som fyllesvin. Vad ligger nöjet i detta? Förstår inte varför man vill hamna på apstadiet och bete dig. Frågan är vem som har roligast jag som väljer att säga nej eller de dom springer runt och vrålar utanför. Det känna som en tragedi att leva detta liv, som handlar om att det viktigaste är att följa samhällets normer. Mer än var man själv tror på. Jag har valt att ta avstånd från det som jag inte tror på. Men ibland faller även jag och fallet blir tungt.

Om jag vetat

Jag har fortfarande inte fattat hur det hänger ihop eller hur länge sedan det började. Det jag trodde var att det berodde på missbruket, men nu vet jag att att du haft infarkter i hjärnan. Vissa saker har du inte kunnat hjälpa, men som anhörig att inget veta är inte heller lätt. Jag trodde du var full, men du var förvirrat eftersom hjärnan spelade dig ett spratt. Om jag hade vetat, så hade jag hjälpt. Men när jag inget förstod var det inte lätt. Nu sitter jag här och försöker reda ut denna soppa men det är inte lätt.

Om jag vetat

Jag har fortfarande inte fattat hur det hänger ihop eller hur länge sedan det började. Det jag trodde var att det berodde på missbruket, men nu vet jag att att du haft infarkter i hjärnan. Vissa saker har du inte kunnat hjälpa, men som anhörig att inget veta är inte heller lätt. Jag trodde du var full, men du var förvirrat eftersom hjärnan spelade dig ett spratt. Om jag hade vetat, så hade jag hjälpt. Men när jag inget förstod var det inte lätt. Nu sitter jag här och försöker reda ut denna soppa men det är inte lätt.

Funkat

Det funkade idag även om det inte känns kul att vara tillbaka på jobbet så gick dagen. Jag har kollat lite utbildningar idag och seriöst funderat på att börja läsa. Frågan är bara till vad? Det känns lite som sista rycket nu om jag ska börja plugga. Sen gäller det ju att ha råd också. Tänk om bara  en "uppenbarelse" kunde komma och säga vad jag skulle göra ha ha. Vad enkelt allt vore då!
Känner mig så mätt på problem och orkar inte riktigt lösa dem. Tänk att få uppleva lite tacksamhet och glädje på jobbet och uppskattning gör det man gör. Men det kommer troligen aldrig hända inom denna branschen.

Behöver nytt nu

Kom tillbaka till jobbet efter semestern idag och kände verkligen på fullaste allvar att jag har gjort mitt nu. Det handlar inte bara om arbetsplatsen utan inom hela yrket. Det går inte längre förlika sig med tanken att stå ut bara för ett tag. Den gränsen är nådd för länge sedan. Jag behöver nytändning och ett positivt jobb. Orkar inte längre analysera och analyseras. När är det min tur att få möjligheten

Jag väntade ivrigt på HERREN, och han höjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på HERREN.
Psaltaren 40:2 - 4

Även Stålmannen kan falla

Livet kan ibland få sig en ordentlig vändning och ibland kan man undra vad som behövs för att man ska vakna. Jag lever ett hektiskt liv där jobb, träning och barnens aktiviteter tar upp det mesta av dygnets 24 timmar och jag önskar att få fler timmar. Jag känner att jag egentligen inte hinner med allt det där som jag vill. Livet är stressigt och jag känner att sjukdom är inget som kan existera i mitt liv. Det skulle inte bara innebära ett stort hål i plånboken, utan tiden finns inte heller. Egentligen känner jag allt som oftast att jag ständigt jagar efter mer. Jag blir aldrig riktigt nöjd! Det handlar om mer träning, bättre kondis, äta nyttigare och jobba mer. Jag pressar mig lite mer och mer. Sen kommer tröttheten en trötthet som jag försöker träna bort. Det går faktiskt ganska bra till en början, men sen kommer bakslaget och det slår till ordentligt. Feber, heshet och trötthet. En trötthet som inte går beskriva med ord. All ork är borta och klarar inte längre vara uppe. Febern stiger, yrseln kommer och det går inte längre äta. Det slutar med en veckas hög feber som sedan går över till total utmattning. Ambulans till akuten och informerad att jag drabbats av en allvarlig lunginflammation. Fem dagar på sjukhus med dropp och medicin. Jag var visst inte Stålmannen.

Söndag

Känner mig riktigt trött och sliten efter denna lediga helg. Jag förstår inte hur jag ska orka jobba i morgon! Hade behövt vara ledig med fullständig lön och kunna göra vad jag vill.


Perfekta livet

Vi letar efter det perfekta livet samtidigt samtidigt som våra dagar går. Jakten pågår utan att vi egentligen är närvarande här och nu. Vad finner vi i denna ständiga jakt? Vilka är våra ideal och vem sätter upp målen för just mitt liv. Ständigt matas vi med att vi inte duger som vi är. Varför ska man nöja sig med det lilla om man kan få allt? Men glöm inte att våra dagar är räknade och vi vet aldrig när de tar slut.


Rika unga

Jag blir nästan upprörd på detta orättvisa samhälle. Hur är det möjligt att ungdomar kan köpa tröjor för tusenlappen. Vad har man då för jobb? För inte kan det väl räcka med studiebidraget när man samtidigt går på fester på kvällarna. Många gånger klagar man på idealen och utseende fixeringen. Men vad skickar man för signaler till andra när det verkar helt normalt att sukta efter väskor för 10 000 kr. Det låter för mig som ett skämt. Samtidigt blir jag arg på blogg.se som inte gör annat än framställer detta. I mina ögon är detta missbrukare, som inte kan hantera pengar eller dess världen och de borde få behandling och inte synas som ideal. Vem påvisar en alkoholist och menar att vi ska titta och följa han. Antagligen ingen!
Nej börja titta på verkligheten och vad de flesta lever i. De fattiga i Sverige som inte har råd att köpa kläder varje månad eller får tänka innan de fikar på stan.


Tjäna pengar snabbt

Sitter och kollar runt på alla möjliga sidor, där man lovar snabba pengar. Det går bland annat tjäna på sin blogg- se de kända bloggarna vad pengar de har gjort på sina dagliga outfits. Men hur många är det då inte som försöker och som aldrig lyckats? Vilka skriver om dem? De misslyckade bloggarna som aldrig kom ut bland folket. De som ville synas som ingen såg.
Jag satt en dag och kom på grejen vad man skulle satsa på. Men till problemet hur ska jag fixa det om jag inte vet vem jag ska be om hjälp. Hade jag varit känd hade jag troligen inte haft det problemet. Då hade alla frågat mig vad behöver jag hjälp med? Jag hade kanske inte ens behövt tänka själv. Men vad gör jag nu? Jag vet designen på produkten men inte tillverkaren. Frågan är vart i Sverige man vänder sig?


Varför

Jag förstår inte hur livet kan ryckas bort så fort och lämna man och barn kvar. Varför, varför jag förstår inte hur det kan bli så det känns så fel. Det får mig att tänka på meningen. Vad är meningen med detta. Du försvann för tidigt och jag har ännu inte förstått att vi inte kommer ses. Det kommer bli första året jag inte får ett julkort från dig. Du var så noga med att skriva till alla och jag tror julen var speciell för dig. Precis som du var för mig. Jag kommer aldrig glömma dig och förstå varför.


Julkalendern

Det är första gången på många år som jag kollar på julkalendern. Tycker de har varit dåliga många gånger innan. Om jag tänker tillbaka på de jag minns- Tskedsgumman, lillstrumpa och systeryster, trolltider men sen minns jag inga på rak arm. Antingen har de inte lämnat några spår efter sig.


Ny blogg

Håller på att skapa en ny blogg så jag har inte hunnit med denna riktigt. Kolla på boken. Blogg. Se men den är under bearbetning ännu.

Julpynt



Tyckte att julpyntet från 


Fröken Fräken


Var lite gulligt!
Det är roligt att ha det som inte alla andra har.

Facebook

Har precis fått nys om att Facebook är nya platsen för konflikter. Man mobbar, talar illa och talar ut helt öppet. Man lägger ut både passande och opassande bilder på sig själv och sina vänner. Men det som förvånar mig mest är att många oavsett ålder hakar på trenden att ha sitt sociala liv på FB. Man checkar in på morgonen och talar om vad som ska ske under dagen. Man fotar lite och håller omvärlden uppdaterad om vad som faktiskt sker. Problem uppstår om någon råkat blocka någon annan. Vad är nu detta och man letar förbrilt bland sina vänner om det är någon mer som drabbats av detta svek. Om inte är det krig bokstavligt talat. Hon eller han ska få bekänna färg och samtidigt raderar man några gemensamma vänner. För att visa att här går gränsen.

CV på arbetsförmedlingen

För några dagar sedan anmälda jag mig som arbetsökande på arbetsförmedlingen. Jag tänkte att man kanske skulle gå en ny väg. Att låta arbetsgivarna hitta mig i stället. Jag bestämde mig även för at göra om mitt personligabrev och bli lite mer utförligt, samt ändra utförandet. Jag hade väl inte så stora förhoppningar, men tänkte att det var väl ändå värt ett försök.

Idag då jag var på träning ringde en person och undrade om jag stod till arbetsmarknadens förfogande.
-Ja eller nej, ja vad skulle jag egentligen säga!
Jag söker jobb, men har en fast tjänst idag. Det låter lite konstigt kanske.
Men jag förklarade läget att jag är intresserad av att byta jobb. Men kan inte sluta på en gång
och börja ett nytt på grund av uppsägningstid.

Men även om jag nu inte kunde ta detta jobb, så blir jag glad att de hittat mig.


Tidigare inlägg
RSS 2.0