Tankar idag

Nu har vi sökt sökt in på en annan skola till barnen med idrottsinriktning. Det var inte våran idè från början, utan den största sonen. Han hade hört från några hockeykompisar att de skulle söka dit. Kände väl mig lite skeptisk i början, eftersom de nyss bytt skola. Men om han vill, så kan det säkert bli bra. Då är väl chansen större att han träffar likasinnade kompisar. De han har i skolan nu är ju inte riktigt lika sportintresserade, så det blir inte så mycket umgänge på fritiden. Men det är tydligen inte lätt att komma in på den skolan, så vi får se hur det blir. Det skadar ju inte att söka.

Nu har jag lämnat in mini datorn på lagning. den fungerar inte riktigt som den ska när det gäller laddningen. Är den helt urladdad, så är det snudd på omöjligt att få den laddan. Någon stanns är det ett glapp, antingen inuti datorn eller, så är det sladden det är fel på. Nu är frågan; hur ska vi klara oss på bara en data? det kanske blir så att vi umgås i familjen ha ha. Det är ju inte utan att man kan säga att allt detta surfande tar sin tid. Tänk vad mycket annat man fick gjort innan! Nu kan man utan att överdriva bli sittande alldeles förlänge och inte blir det något vettigt gjort, utan man bara surfar runt på "sina" sidor.

Nu ska jag och lillpojken spela blokus, medan storebror och pappan är på hockeyträning. Själv tvingade jag med mannen i morse och körde lite hockey. Kände att jag var tvungen att träna lite åkning och skott. Det gick inte så bra igår och jag kände att jag måste bättra på självkänslan och lyckas.

Snö snö snö och åter snö. Hur länge ska detta hålla på, finns det inget stopp? Egentligen tycker jag om vintern och snön, men börjar tröttna på all trafik kaos. Ännu fler olyckor och människor som fått sätta livet till. Det känns riktigt otäckt att ge sig ut i trafiken. Även om man själv kör lugnt så finns det ju andra fartdårar, som inte fattar att man ska ta det lugnt.

Idag var det hårfärgningsdax och det är lika kul varje gång. Hm vad var det nu för färg jag hade sist? Var det den eller den, egentligen vet jag inte ens märket. Utan priset, men var det verkligen så dyrt sist och jag som inte ens har så långt hår längre. Det känns ju lite onödigt att köpa så mycket och sen behöver man inte mer en hälften. Funderar över varför man inte gör färg för kort och för långt hår. För det finns ju ingen annledning att köpa så mycket och sedan slänga hälften.

Tänk om jag kunde vara lite extra modig någon gång, då hade jag valt det knallröda håret, men tänk om det blir helt fel. Det kanske blir sådär mes rött. Hur fint är det, ska det vara så ska det vara regält. Jag håller i förpackningen och tänker...hur kul det skulle vara egentligen. Men sen sansar jag mig och ställer tillbaka förpackningen i hyllan. Ska jag ta en sådan färg får det blir toning som går tvättas ur. Ja eller att jag fixar det hos frissan, men känner mig lite för snål för det nu. Varför slänga ut flera hundra, då man kan fixa det själv. Ja det kanske inte blir lika bra, men det duger.

-Nej jag vågade inte denna gången heller, utan det blev blont. Men jag lekte med tanken i allafall.

Okej då jag har tappat gnistan föratt blogga och hamnat i facebook fällan. Även att jag har sagt att det inte är något för mig, så är jag fast. Kanske kan se tillbaka och se att jag faktiskt hade ett liv innan detta kom och tog över mitt liv. Det känns som ett beroende, måste bara kolla vad som hänt.

-Men egentligen, hur löjligt är det inte!
Idag vaknade jag trött = 2 gillar detta
dricker öl lyssnar på musik. = 5 gillar detta.
Deppig!
Var jätteful igår och spydde = 7 gillar detta.

Min kille slår mig = Massa komentarer. 2 veckor senare var hemma hos min kille. Alltså detta sätter griller i huvudet på mig. Finns det en ny kille? Nej så var tydligen inte fallet, utan detta är samma kille. Men för 2 veckor sedan slog han dig och nu är du där. -Ja men det är ju då han är full. Nykter slåss han inte.

Nästa komentar, varför tål vissa inte att dricka?
Min fråga; vilka tål att dricka?
- Ja de som dricker kontrollerat.
- Men vilka gör det och vet man det innan?
- Nej men så länge de inte slåss så!
- Okej så länge man inte slåss, då kan man dricka kontrollerat aha. Ett ljus går upp för mig och inser andras tröghet. Eller om man nu får uttrycka sig så!

Läser vidare:
Tur att inte barnen var hemma när festen urartade.
- Men tacka sjutton för det, brukar barnen vara med på fyllekalas?

Alltså jag kan bli fullkomligt krontokig, då jag läser. Man lämnar folk för de har problem med drickat. Barnen ser när mamma får stryk, som det sägs. Mamman fortsätter träffa nya karlar och festa. Men allvarligt talat har man inte lärt sig ett dugg på detta. Hur trög får man va? Barnen vill inte gå till skolan och man vet inte vad man ska göra. Och själv sitter man i tankarna på nästa gång det vankas fest. Ahhh har lust att ruska om dem och förklara ett och annat ord, men till vilken nytta. De lyssnar inte ändå, eftersom de inte ser att det finns något problem. Man ska få vara både förälder och en egen individ. Vilket jag kan hålla med till en viss del, men det måste finnas gränser på dumheterna. Man ska vara en förebild och inte bete sig som en idiot eller trotsig tonårig. För det är precis vad jag tycker detta är. Ingen kan säga till mig att jag inte ska kunna få dricka. Jag är vuxen och får göra vad jag vill. Säger bara en sak igen STACKARS BARN, som nu blivit tonåringar och skolbarn. Att få växa upp i dessa normer. Allt är tillåtet!!!

Själv behöver jag inte avvänja mig när det gäller alkohol, utan snarare komma bort från FACEBOOK. Inte läsa om allt lustigt, som skrivs ut. Man känner ju spontant att de behöverhjälp var och varannan människa. Jag är nog arbetsskadad vid detta laget.

 

 

Idag fick man lönelappen, hm ja eller ska man säga bidragslappen. Alltså det är inte klokt i takt med alla ökade kostnader, så höjs inte lönen.

-Nej man ska vara tacksam över att man över huvudtaget har ett jobb. Att de sedan betalar i underkant hör inte hit. Med tanke på alla nerdragningar, så var glad att du fortfarande har ditt jobb kvar. Ja nerdragningar har vi fått och ökat tryck på platserna. För mer arbete ska vi ha samtidigt som de tar bort tjänster. Hur i hela friden går det ihop? Jo vi måste vara starka, visa att vi klarar det, eftersom det står många på tur till jobben. Facket, givetvis måste man vara med där och betala närmare 500 kr i månaden och studieskulder för närmare 1400.

CSN kommer påminna en resten av livet att man inte tog skolan på allvar från början. De blev tillslut mitt eget uppvaknande. Tänker då vidare på alla ungdomar idag, som struntar i skolan och tänker det löser sig. Javist det gör det säker på ett eller annat sätt. Frågan är bara vilken väg man vill gå och till vilket pris?

Känner att jag låter bitter, men faktum är ju att man sitter fast. Det är inte arbetarnas marknad nu och man får inte bli för obekväm. Om man blir det, så är man den som står på tur när det gäller förändring. Förfaktum är att ingen vågar skrika rakt ut, som man har lust till. Utan man väljer att nicka och bocka och vara så glad utåt. Att man just är de utvalda till jobbet. De som får stanna kvar även att lönen och arbetstiderna är ursla, så står man troget kvar. För nu har vi kommit dit de ville; sikta uppåt och sparka neråt.

Läste i tidningen om en misshandel igen. Det var en man igen som hade misshandlats av ett tiotal ungdomar.  Hur kan det komma sig att man behöver vara tio stycken för att slå ner en person och till vilket syfte? Det är ju inte utan att man funderar över om personerna känner varandra eller om de bara kastar sig över folk, som de ser på gatan. Men det konstigaste av allt är att ingen av dem har blivit gripna. Hur kan tio personer fullkomligt gå upp i rök efter att ha slagit ner en person på öppengata? Är det inte så att det har blivit våldsammare och vanliga svensson vill inte lägga sig i eller rent av vågar inte. För man vill inte bli inblandad eller vittna mot skurkarna.

Man kanske skyddare sig med att han som blivit överfallen faktiskt gjort något innan. Det kanske rent av är en blottare eller våldtäksman! Ja då är det inte mer än rätt att han får sig en läxa! Men fallet kanske inte är så, utan han kanske bara kom i deras väg. Allvarligt talat jag blir mörkrädd när jag tänker på det, vad är det för värd vi lever i?  Hur ska det kunnat bli en förändring i detta destruktiva samhälle?

Vad fint det är med snö ändå.

När jag vaknade i morse såg jag hur vackert det var ute. Hur träden var vita och att det gnistrade om dem. Tänkte att jag skulle ta en tur till skogen och fota lite. Man vet ju inte när det försvinner. Ska först bara slänga ihop en lasagne, som barnen önskade till lunch idag. De brukar vara hungriga efter skolan, eftersom skolmaten inte är till någon belåtenhet. Vilket jag kan förstå i vissa avseenden. Men samtidigt kan det bli en grej av det. Att man bara har fått förs sig att man inte ska tycka om maten och då gör man inte det heller.

Funderad på något en person sa till mig för ett tag sedan. Det handlade om TRO. Tänk om Gud inte finns och man tror, vad skulle det göra för skada. Man har ju en tro och lever i det. Men vänd på det, du tror inte och GUD faktiskt finns och existerar. Vilket är värst?

Om det nu är sant allt det som står i bibeln och jag väljer att tycka det är skit. Hur blir det då? Hm om man skulle ta det säkra framför det osäkrar, så är det ju då bättre att tro. 

Jobbat helgen och nu en natt kvar, pust. Är riktigt trött nu och fattar inte hur jag ska orka de sista timmarna. Måste nog ta och koka mig lite kaffe, annars känns det som jag somnar snart. Ringde precis hem och pratade med familjen, som hade haft en rolig helg med fotboll, hockey och pizza. Men de saknade mig sa de! Det kändes lite gulligt. Men åker hem hem i morgon och då hoppas jag att väglaget är ok. I fredags då jag åkte till jobbet såg jag en bil som precis hade voltat vid infarten, som jag skulle åka in på.

Ibland funderar jag på om olika saker har en mening. När jag skulle åka till jobbet, så skulle jag bara tanka innan, men tankluckan hade frysit, så jag fick skrapa och greja innan den gick upp. Sen fungerade inte bensinpumpen ordentligt, så det tog evigheter att tanka. Vilket retade mig ordentligt! Men i efterhand kan jag se att jag troligen hade hamnat precis i olyckan om allt hade flytit på, som det skulle. Konstig känsla om man tänker på det.

Fick även ett sms av en bekant om Thailand. Hon undrade om vi var intresserade av att åka med, men jag sa att det känns lite svårt att få ihop pengarna så snart även att det var billigt. Vi skojade lite om att vi får väl vinna på lotto! Sen pratade jag med mannen, som skulle lämna in en rad, men ångrade sig pga att hans kompis sa de skulle ändra och lämna in nästa dag. Lotto raden han hade i sin hand hade blivit en 13 raders. Hm var det meningen oxå?

Helgen har gått fort. Vi var nere i småland och hälsade på barnens kompisar och kusiner. Hade tänkt hinna så  mycket, med tiden räckte inte riktigt till. Vi åkte i allafall skridskor, som vi bestämt och trotsade kylan. Även att det var - 10, så åkte vi i tre timmar.

Vi får väl se det som det vi inte hann denna gång får vi ta nästa gång. Men det bästa med att åka bort är ändå att komma hem. Nu lägga barnen, så de får lyssna på Munken och kulan, medan jag och maken tittar på en film. Tänkte börja se i tid för en gång skull, så man håller sig vaken. För allt som offtast ser jag några minuter på filmerna, sen sover jag tungt i soffan. Vet inte hur många filmer jag sett en kvart på genom åren....

Hur mycket betyder ett löfte? Kan det vara så att man har svårt att tro på löften för man känner sig besviken? Är det så att man föds med olika tro på människor eller påverkas vi av miljön vi lever i? Är det viktigt att hålla ett löfte eller betyder det ingenting?

Jag kan inte med handen på hjärtat säga att jag tror på alla människor. Kan nog snarare säga att jag tror på en handfull människor och litar på dem. Det finns nog inte så mycket hopp att jag tror att alla kan förändra sig eftersom jag tror de inte vill. Det finns ingen vilja till att förändra sig och stå upp för något. "De blir som ett löv i vinden, flyger hit och dit."

Du har ännu en gång gjort barnen och mig besvikna. Jag vet inte hur många gånger vi ska behöva förlåta dig. Om jag ska vara ärlig, så tycker jag du har gjort bort dig. Du säger att du vill träffa oss men sedan kommer du inte. Vad är viktigast för dig? Jag vet, men frågan är om du har insett det? Ingen kan förklara för dig, eftersom du förtränger allt som handlar om dina alkoholproblem. Frågan jag ställer mig är hur jag ska fortsättningsvis ska göra, då du ringer och vill prata med pojkarna. Jag tycker inte de är värda dina lögner och svek längre, utan det bästa kanske är att inte påminna dem om dig. Eftersom du vill ju inte ändra dig!

Vi hade en trevlig dag igår, trots allt. Tur det finns människor att lita på.