Tankar idag

Nytt år hm vad  innebär det för många? Är det inte då man ska ta tag i det där lille extra, det man inte har gjort innan utan skjutit på. Man säger till sig själv blir det bara nytt år, ja då ska jag ta tag i att börja träna, sluta röka, äta bättre, ha mer tid till barnen osv. Man tror att blir det bara nytt år, så kommer allt bli bra. Det blir som någon slags nystart i livet. Jag funderar litepå vad mina nyårslöften ska bli eller har jag egentligen några? Ja en eller några saker ska jag göra och det är att träna och äta bättre. Jag kanske skulle försöka sluta oroa mig för saker jag inte kan påverka. Det vore några bra saker och inte heller helt omöjliga.

Jag vet förra året då jag skapade denna bloggen, så hade jag tänkt haft 365 inlägg just denna dag, men så blev det inte. Bloggen skulle också haft en kristen inriktining rakt igenom, men så blev det inte heller. Man kan genom detta se att även om man har ett mål, så är det inte säkert att man uppfyller dem. Bloggandet har gått i vågor och stundtals har jag tyckt att det varit direkt tråkigt. Har inte haft någon lust att skriva. Har till och med funderat på att lägga ner. Men har inte gjort det, utan bara låtit den vara lite på is. Perioder känner jag att jag inte har kunnat leverera något, utan det bara har varit en massa strunt skrivande. Vilket inte var mitt mål från början. Men frågan är om man måste följa sina mål till punkt och pricka? Jag tror inte det är många som egentligen gör det i praktiken. Även om man önskar att det vore så. Summan av kardemumman, så är vi inte mer än människor!

Löften kan garderas upp på många sätt, viktiga och mindere viktiga. Om jag äter godis eller inte, har egentligen inte så stor betydelse. Det är bara något på ytan och ett sett att kunna kontrollera min egen frestelse. Klarar jag det, så mår jag bra och kan klappa mig på axeln och säga - vad duktig du är Jennie som fixar detta...
Men löften till andra människor är något, som är oerhört viktigt. Att stå upp för sin vänskap och vara rädd om den. Vi behöver varandra!!!

Gott nytt år och tänk på att välja era löften i natt...

Dagarna går i rasande tempo och man fattar inte var de tar vägen. Idag hade jag en ambition och gå ut och fota, men insåg så snart jag kom utanför dörren att det var kallt. En isande kyla som bet sig in i märgen och jag ville absolut inte ge mig ut på rundan jag först tänkt. Det blev att följa barnen till skolan, svängen förbi mamma och ta en kopp kaffe och sedan raka vägen hem.

Jag vet att jag tänkte på denna dagen för några dagar sedan. Dagen efter Lucia för sju år sedan, då svepte jag in på ett hotell i en lång vit klänning med släp. En något överförfriskad man kom fram till mig och frågade; är du någon slags Lucia eller nått? Vilket inte riktigt var fallet utan klänningen jag hade på mig var en brudklänning och jag och min man hade precis gift oss. Ha ha

Kände att det var dax för en uppdatering av bloggen. Har inte haft, så mycket tid att skriva det sista eller inte lust kanske. Denna vecka är jag ledig och då ska man jobba igen allt hemma, som man inte hunnit. Eller kanske rättare sagt göra det,som inte hunnits med då man jobbat intensivt.


Helgen gick i rasande tempo, hade hockeyträning på fredagen. Vilket gick sådär, känner väl att jag måste öva mer på skridskoteknik och klubba + puck. Fick väl inte till det helt och fullt ha ha. Tur att det inte finns några bildbevis. På lördagen var det poolspel för sonen och då var man återigen i ishallen. Han var jätteduktig och verkligen slet och kämpade och det syntes lång väg att han tyckte det var kul. Han hade även med sig en egen hejaklack dit. Hans gamla klasskompis med familj kom upp och hälsade på, så det var stort jubel på på läktare, då han gjorde målet för deras lag. Sen åkte vi hem allihop och hade en trevlig lördagkväll. Barnen lekte och spelade bandy i källaren.

Ja sen kom söndagen och det var dax att återigen åka till ishallen. Men denna gång var det minstingen, som skulle spela hockey. Denna dag kom frågan om det var någon som ville testa på att vara målvakt. -JA ropades det i kör! Men slutligen blev det sonen som fick stå. Det var inte helt lätt fick han erfara att röra sig på isen, med de stora skydden. Att sedan försöka hålla i klubban med de jättestora handskarna var inte heller lätt. Men det svåraste var nog att ta sig upp efter att ha slängt sig efter pucken. Vad han kämpade och slet, men han såg bara för söt ut och skam den som ger sig. Han gav inte upp...