Tankar idag

Vad trött jag känner mig idag och det värsta är att jag måste åka och handla. Något som kan vara hur tråkigt som helst då man måste. Men hur kul som helst då man har lust. Sen har det lite betydelse vad man ska köpa. Handla mat är väl inte ine roligaste sysslan alla gånger. Funderar lite på vad jag ska köpa vi får nämnligen gäster i kväll, som stannar över helgen. En familj som vi umgicks med innan vi flyttade, så det var ett tag sedan vi sågs.

 Jag är helt tom på idér just nu. När man frågar barnen, så tycker de tacos och kladdkaka, och det är väl något som alltid går hem. Samtidigt så känns det lite tråkigt, kanske bättre att göra en paj och en sallad till. Det är lite smidigare när man är fler. Detta med mat kan kännas som en börda ibland och så grymt tråkigt. Fattar inte att jag en gång i tiden utbildade mig innom restaurang och jobbade med det. Skönt att den tiden är förbi. Jag kan väl tycka att det är kul ibland, men att laga varje dag känner jag ingen passion för. Tycker det är roligare att baka kakor och bullar av alla de sorter. Men det kan man ju inte göra varje dag. Då skulla man ju rulla fram till slut. Jag får fundera vidare en stund till innan jag åker.

Jag lägger mig ner i soffan och funderar över inre frid. Hur hittar man den? Nu tänker jag inte för stunden, utan bestående. Den där känslan, då allt runt omkring inte spelar någon roll. För man är ändå i frid med sig själv. Jag kan ibland eller ofta egentligen känna känslan att allt yttre påverkar mig. Och många gånger är det inte till det positiva. Funderar över om man gör det i illvilja eller att man inte inser vad man sänder ut.

Detta kan få mig att bli oerhört frustrerad, samtidigt kan jag känna att det inte är värt min kraft. Jag ska inte behöva lägga kraft på det, utan på sådant som är positivt. " Man sår i den goda jorden, där man får något tillbaka." Kan känna att ibland behövs inte mycket för jag ska bli trött och då blir jag det på allvar.

Om jag bara kunde lägga allt yttre bakom mig och fokucera på det inre, så skulle jag komma långt. Men jag är väl många gånger den hjälpande handen, som ska ha koll på allt. Frågan är bara hur mycket, som uppskattas och ses? Och frågan är om det är viktigt för mig att det är någon som uppskattar det jag gör. Men någonstanns tror jag det, att det handlar  om att ge och ta och att sätta värde på det. Inget är för evigt!

Vad beror många skilsmässor på idag, om inte avsaknaden av frid i själen. Vi känner oss inte fas med oss själva och tror det beror på ens partner och sätter fokus där. Vi ser inte våra egna problem, utan bara andras. -Om bara de kunde ändra sig, så skulle jag göra det med. Men tänk om de aldrig gör det? Ska jag då stå och vänta på deras förändring innan jag själv kan göra det? Hur många slutar inte röka ihop med någon och om den faller, då gör jag det med. Men är det att sluta eller är det någon slags tävling, där man hoppas att den andre faller först. Eftersom då är man själv bättre.

- Nej friden får man söka själv, den kommer aldrig som ett brev på posten. Och ingen människa kan ge den till en, mer än för stunden. Frid för mig kan vara att ge mig ut på en skogspromenad och bara vara. Titta på naturen och se vad vackert det är. Utan att känna någon press från någon, vare sig tid eller utseendemässigt. Man kan bara få gå runt och vara JAG.

Har på allvar börjat fundera på om jag skulle skriva ner mina memoarer, som min syster sa. Kanske alltid någon som skulle läsa, om inte annat kunde det bli någon form av egen terapi. Frågan är bara var jag ska börja, har börjat på en kladd, sen får vi se om det blir något mer eller om jag kör fast fullständigt. Men jag har en ide i huvudet och det är alltid något, ska bara försöka få ner den på print.

Nu laga lite mat till barnen kommer hem. De ville gå själva idag, så jag behöver inte ge mig ut en gång till i kylan. För jag insåg då jag gick med dem till skolan att jag hade för lite kläder på mig. Nu är det höst på allvar.

Har funderat lite över mitt namn på bloggen kristen idag. Det känns inte alltid så, utan snarare igår eller i förgår eller kanske snarare för en månad sedan. Ja eller var det kanske för ett år sedan egentligen. När jag tänker efter, så vet jag faktiskt inte. Om jag hade varit kristen idag, då hade jag inte gjort, sagt eller känt, som jag gör nu. Då hade det sett anorlunda ut:
-Jag hade varit en positiv människa och framhävt det som var bra .
-Jag hade inte klagat över det jag inte hade, utan glädjt mig åt det jag har.
-Jag hade inte varit, så orolig över morgondagen, utan levt idag.
-Jag hade varit tacksam över att jag har det så bra.

Men så är inte fallet, utan jag klagar och gnäller över saker, som är helt orelevanta i det stora hela. Vad är det för löjliga problem jag har egentligen? Ja det är väl det man säger I-lands bekymmer. Jag  har en familj, vi har vänner, tak över huvudet och ett jobb. Vad mer ska jag begära? Ja det är klart att det hade varit kul att ta med barnen till fjällen i år och ta en utlandsresa till nästa, köpa ett hus med strandtomt osv. 
Jag kan bli så trött över att man hamnar i detta ekorrhjul. Även om jag inte vill, så är det så enkelt att bara åka med. Det kanske är så att man inte alltid är så stark, man blir som man umgås helt enkelt. Det går inte att ensam vända båten, utan man måste hjälpas åt.

Var ligger mina drömmar och ideal i detta, har jag några kvar? Det är klart att man vill göra något roligt att sin lön, inte bara betala räkningar och mat. Men det kanske är det roliga i vardagen, som man ska satsa på, inte bara leva upp på ledigheten. Ja det är svårt att släppa, jag vill åka till fjällen i vinter. Vi kanske inte behöver åka så långt egentligen, utan bara få lite vinterkänsla och skidåkning. Sätter mig ner och drömmer mig bort igen, från den gråvardagen..... jag kanske vinner på tipset!!!

Det var som min son sa igår, då vi tittade på vaktparaden -mammma! tänk om Gud inte hade funnits, då hade vi inte kunnat se på hästarna. Det hade varit tråkigt för dig, du som tycker det är så kul.

Ja, då måste vi väl även få ha drömmar, för annars hade vi ju inte varit skapta med den egenskapen!!!!

Det finns dagar man inte skulle gå upp eller inte umgås med andra människor. Kan känna att jag har haft några sådana dagar, då man bara skulle få va. Vet inte var min negativa energi kommer ifrån och kan inte alltid styra över den, även om jag vill så blir det bara fel. Det hela började nog med en konflikt på jobbet, egentligen var det ingen konflikt som bara dök upp. Utan snarare en som har växt och växt och till slut svämmade det över och jag sa ett och annat "sanningensord" (i mina ögon). Sen har det bara smygits sig in en massa negativa tankar, som jag inte riktigt får bukt med. Jag kan inte släppa dem, utan de kommer titt som tätt. Varför kan du inte bara vara glag och positiv får man då höra, men vem är det som brukar vara positiv och se allt från den ljusasidan. Om inte jag? Men ibland kan även jag hamna i denna svacka och ha de oerhört svårt att komma ur. Men i morgon ska jag ta nya tag igen och inte tänka på det gamla. I morgon är det en ny dag, som jag ska ta tillvara på. Inget negativt ska komma in i mitt liv, utan bara positivt.