Tankar idag

Att hitta en morot till att förändra sin väg. Var en diskussion som vi hamnade i på jobbet.
-Vad menar jag då med det?
-Jo samtalet handlade om missbruk och hur mycket det tar upp av missbrukarensliv.
Det är inte bara missbruk, utan mycket mer som kommer till såsom vänner, kriminalitet, lögner, jakten och spänningen, kickarna osv. Om man tar bort allt detta så kommer det bli ett tomrum i livet.

Det går inte bara ta bort drogerna och tro att allt annat löser sig, utan det måste till något mer. Något som kan ta drogernas, spänningens, vännernas plats. Det kan vara svårt att inse att ett liv utan droger kan inte fortsätta med samma vänner. Hur kan jag då vara så säker på det?
Jo ställ frågan vad har man gemensamt förrutom drogerna och kriminaliteten?
Hur mycket kommer vännerna stötta och hur stark är man att stå emot när de börjar punda?

Han sa att det kvitar hur många behandlingar han åker på så kommer han inte bli fri!
Ja och så är nog fallet sa jag.....så länge du inte vill,så kommer ingen behandling i världen hjälpa dig. Det handlar om att först vilja och sedan kan vi så ett frö i ditt liv till förändring...Något förvånad svarade han mig att så har ingen svarat mig innan....utan att behandling hjälper!

Frågan är vilken väg vill du gå och hur vill du ha din framtid. Kan du se tillbaka på ditt liv och känna dig nöjd om du fortsäter på detta spåret? Vad skulle du vilja gjort annorlunda och vad skulle dina vänner/ förädrar gjort för dig?

Vem bestämmer över din framtid och hur ska vi komma ihåg dig.....

Har genom livet upptäck att allt inte alltid är så lätt som man först tror. Livet är inte svart eller vitt, utan jag tror att de flesta lever i en gråzon. Det finns en yta, som många gånger består av en fasad och när man sedan skrapar bort lagret, så upptäcker man annat. Jag kan förstå att det finns många unga människor som mår dåligt idag, då man ser på alla ideal som finns. Vem kan bara andas ut och säga att den är NÖJD?  Är inte livet en ständig jakt på bättring, man vill vara snyggare, ha bättre betyg, få ett bra jobb, fint hus osv.

Och hur kommer man då dit? Det kräver visst engagemang. Man får inget gratis, utan man får slita. Livet är ett slit. Det är bara att gilla läget, eftersom det finns inga genvägar. Alla måste slita för att komma någon vart eller är det inte så? Det kanske finns de som har mer gratis i livet. De som faktiskt ser naturligt bra ut och får bra betyg i skolan, eftersom de är lite smartare än genomsnittet.

Men vad är då målet? Vad är vi egentligen påväg? Vet vi varför vi springer och jagar och ständigt är på väg? När levde vi idag och var närvarande här och nu. Jag funderar och kommer fram till att det var nog nu, då jag skrev dessa ord. Annars är jag ständigt påväg och flera steg före. När ska jag bromsa och sluta jaga efter mer. Vem kan få mig att dra i bromsen och säga att det är nu vi lever och denna tid kommer aldrig igen.

Uppe med tuppen, lämna barn, träna, handla, skicka några mail som väntat, hämta barn, laga mat,
köra barn till kompis/ träning, hämta paket, handla present, hämta barn hos kompis.
Pusta ut framför datorn i väntan på kraften att färga håret och samtidigt fundera
på tvätten och dammning.

Jag som hade tänkt en slapp eftermiddag med ett bad och pröva de nya spaprodukterna som inhandlades tidigare idag. Jag skulle sedan färga håret, måla naglarna och titta ut vilka kläder jag skulle ha på mig på morgondagens middagsinbjudan. Allt för att jag skulle slippa stressa i morgon.

Mina förväntningar och verkligen är inte helt överens kan jag känna ibland.

Jag tänkte ett tag att stänga ner denna blogg och framöver börja på en ny. Men nu tänker jag, varför ska jag fly från det förflutna. Det jag tidigare har skrivit är en del av mig och det är som jag kände då. Varför ska jag nu förneka det? Det är klart jag vet varför! Jag skäms, det var inte så fint och bra som jag ville att det skulle vara. Man vill inte blotta något dåligt, utan man vill visa upp en fin fasad utåt.

Jag vill vara bättre än jag är och tävlar ständigt med mig själv at komma lite längre, springa lite fortare och ha lite bätre lön. För hela livet är en tävling och man strävar ständigt efter mer.
När ska jag egentligen bli nöjd och bara kunna slappna av och vara här och nu. Egentligen är det ganska ironiskt att det blev just jag som skulle gå den där ACT- kursen
Jag som är mest stressad av oss alla ska hålla i mindfullness övningar. Jag blir bara stressad av tanken. Men det kanske var en tanke med detta att om nu detta fungerar, så är jag en bra försökskanin. Eftersom jag är den största skeptikern, som går i ett par skor. Jag måste ha bevis och det är nu om jag ska tro på det.
För inte kan man tro på något som man inte ser!

Ibland har livet en konstig riktning. Man umgås med människor som man känner att denne trivs jag med. Ja utan att egentligen förstå varför, så klickar det bara. Vad är det då som gör detta? Man tänker lika, har liknande intressen och man mår bra ihop. Då kommer nästa fundering, varför umgås man då med sådana som man man mår dåligt av, de som egentligen inte gör annat än suger ut ens energi och man tillåter det!

Hur är det möjligt, varför säger man inte bara ifrån? Jag vill faktiskt inte vara en del av ditt negativa liv, utan jag vill vara med dem som jag mår bra av. Människor som sprider glädje i mitt liv. För det är just sådana människor jag behöver. Jag behöver inga negativa, som bara vill slänga sin ångest över mig. Jag vill ruska av mig deras negativa anda och bara få andas frisk luft....

Nej sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

Jag funderar tänk om det är så, att man först måste söka Gudsrike?
Men vad gör då denna orättvisa värld i detta. För inte har alla de som fått
mycket först sökt Gudsrike!
Är det inte så att mycket vill ha mer?

Öppnade Bibeln idag för ett ord. Har inte gjort det på många, många månader.
Jag minns egentligen inte när. Det finns inget försvar, utan snarare en klen tro.
Varför gjorde jag det då? Jag vet faktiskt inte, men kände att just idag skulle
jag gå till bokhyllan och ta fram och damma av Bibeln och bara slå upp ett ord.