Tankar idag

Kom på att snart är det faktiskt jul och jag har knappt tänkt på det innan. Den högtid, som var viktigast för mig då jag var barn. Allt skulle vara perfekt och som det alltid var, inga förändringar var tillåtna.

Dagen före julafton fick vi barnbarn hjälpa mormor att klä granen. Det fick absolut inte ske tidigare. Granen kläddes med hemma gjorda karameller och kristyr och en och annan kula. Kan väl se det som en gammaldags variant. Hemma hos osss hade vi redan klätt granen det gjorde vi tidigare och då var det viktigt at tomten och änglarna satt i toppen. På den tiden var det inte tal om någon plastgran, det fanns inte på världskartan. Inne på mit rum hade jag alltid enbuske, som jag klädde själv oftast utan ljus.

Julafton firade vi alltid hos våran mormor. Där samlades vi alla i släkten och åt gröt, med mandel i. Godis som var hembakat och julmat. Men egentligen var det inte så viktigt det här med maten, utan det viktigaste var Tomten.
Men vilken tid det tog varje år, varför kunde han inte komma före Kalle något endaste år? Men så var det bara allt skulle ske i sin ordning.

Julen är för barnen, därför vill jag slå et extra slag för de utsata barnen. De som lever med föräldrar som ser julen som festernas högtid. Där det viktiga är julsnappsen. Hur är det möjligt, jag blir bara så arg!!
Nej dagens ord riktas med starka bokstäver....JULEN ÄR BARNENS TID, VAR NYKTER

Frågan jag ställer mig är vem är jag? Ja vem är jag egentligen i denna värld om inte ett löv för vinden. Jag följer då vinden rycker tag i mig även om jag försöker streta emot till en början så ger jag upp. Jag är den jag är försöker jag säga, jag påverkas inte av övriga människor. Men när jag ser på mig själv, så är jag som alla andra inte bättre på något sätt.

Jag kunde inte stå emot längre, utan föll in i samhälletsnormer. Jag blev en i högen även om jag inte ville. Det var inte mitt mål och mening, men så blev det. Nu sitter jag och ser på min önskelista och funderar på vad jag ska köpa här näst. För vad blir man inte lycklig av om inte saker!!

Men säg den lycka som varar för evigt? Det kanske är så att man ska förlora något för att inse hur bra man har det. Vem är jag som bara har förmåga att klaga och gnälla på allt. Vem har givit mig den rätten?