Tankar idag

Har börjat kolla lite smått på nya jobb, men i dessa tider ser det riktigt mörkt ut. Det är inte precis så att man släpper en fast tjänst i första taget. Enasidan trivs jag med mitt jobb och andra sidan kan det vara påfrestande, med detta oregelbundna liv och resor. Det finns både för och nackdelar med allt.

Ska på kurs i psykiatri nu i september, vilket kan vara lite intressant hoppas jag. Känner själv att vi har fått alldeles för lite utbildning innom det området. Med tanke på att vi får fler och fler innom den kategorin.

Änne en dag som tärde på mitt humör. Sonen spelade sina första fotbollsmatcher idag och till min förvåning, så lät inte tränaren alla barn spela lite mycket. Utan han gjorde en "toppning" i mina ögon, då han hade satt ihop en kedja med bättre spelare i den ena och mindre bra i den andra. Jag blev riktigt irriterad när de hade spelat tre matcher och jag hade klockat tiden, så ifrågasatte jag. Hur de tänkte med att inte låta alla spela lika mycket. Var detta ett elitsatsande lag, som redan hade börjat gallra bland barnen?
Han ville inte riktigt kännas vid det jag sa, utan  antydde att det kan skilja lite, med tanke på om bollen var i rullning. Det är jag helt och fullt medveten om, men detta handlade om flera minuter vid varje byte. Kedja två fick aldrig spela längre än ettan, då är det ett system i mina ögon.

Jag anser att alla barn ska få chansen att spela och att man gör, så jämna kedjor som möjligt. Fotboll ska vara roligt i denna åldern, där alla ska få chansen att utveckla sig i sin egen takt. Om vi redan nu ska se de bästa och gömma undan de mindre bra spelarna, hur blir det då? Om detta fortsätter framöver, då kommer det bli att byta klubb.

Fastnade lite i ett av de föregående inläggen och måste nog tilläga att jag är en ganska realistisk person, som allt som oftas står med båda fötterna på jorden. Sen finns det saker som påverkar oss människor, det är jag helt och fullt medveten om. Men många gånger ser man inte det förrän efteråt, vad som egentligen påverkat mig till den person jag är idag.

Kan se att mitt oerhörda kontroll behov som jag har beror på att jag har en far, som är periodare. Vilket i sin tur bidrar till att jag har svårt att lita på människor. De håller inta alltid vad de lovar och allt blir inte som de sagt. Men med detta säger jag inte att jag drar alla över en kant, utan det tar tid innan jag verkligen släpper någon in på livet. Jag vill verkligen kontrollera min omgivning, men det kan man inte göra. Det kan även spridas vidare till mitt jobb, där vill jag ha sten koll på vad som händer under arbetstid. Men när jag är hemma försöker jag släppa det, men lyckas inte alltid. Vilket kan reta mig! Du nämner samtalsterapeut, ja kanske är det någon som behövr det, så är det väl vi människor som arbetar med andras problem. Man får ta mycket skit och det är inte många som tackar än för det. Men man hoppas ju att man lyckas vända någon ur sitt kriminella eller missbrukande levende. Men som sagt, jag kan inte vända någon, utan det handlar om att själv ta det steget.

Att då näst intill dagligen se dessa ungdomar förstöra sitt liv, och andras så totalt är inte alltid roligt. Eller att veta vad de har gjort och mot vem eller vilka. Det är inte alltid lätt att helt och fullt vara professionell i sitt yrke, med en medvetenhet om att de har mördat, våldtagit eller misshandlat någon.  Kan nog säga att jag lever inte i någon som helst sagovärld, utan rakt i den verklighet som vi har här utanför dörren. Vad har gjort dem till dem de är? Är det föräldrarna som bär ansvaret, kompisarna, skolan eller vem? Vad kan man göra för att en förändring ska ske? Min personliga osikt är att vi sätter in resurserna för sent. Vi blundar för problemen då de dyker upp och hoppas att det ska vända av sig själv .

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, men det kanske blir att glida ifrån ämnet....
kram

Det finns dagar man inte skulle gå upp eller inte umgås med andra människor. Kan känna att jag har haft några sådana dagar, då man bara skulle få va. Vet inte var min negativa energi kommer ifrån och kan inte alltid styra över den, även om jag vill så blir det bara fel. Det hela började nog med en konflikt på jobbet, egentligen var det ingen konflikt som bara dök upp. Utan snarare en som har växt och växt och till slut svämmade det över och jag sa ett och annat "sanningensord" (i mina ögon). Sen har det bara smygits sig in en massa negativa tankar, som jag inte riktigt får bukt med. Jag kan inte släppa dem, utan de kommer titt som tätt. Varför kan du inte bara vara glag och positiv får man då höra, men vem är det som brukar vara positiv och se allt från den ljusasidan. Om inte jag? Men ibland kan även jag hamna i denna svacka och ha de oerhört svårt att komma ur. Men i morgon ska jag ta nya tag igen och inte tänka på det gamla. I morgon är det en ny dag, som jag ska ta tillvara på. Inget negativt ska komma in i mitt liv, utan bara positivt.

Du ska inga andra Gudar ha.

Du ska inte göra någon avbild, som du tillber

Du ska inte missbruka Herrens, din Guds namn.

Tänk på vilodagen.

Hedra din far och mor.

Du ska inte mörda.

Du ska inte begå äktenskapsbrott.

Du ska inte stjäla.

Du ska inte vittna falskt.

Du ska inte ha begär till din nästas hustru.

Funderar över buden och ser om det finns problem över dem idag.Det man lätt hänger upp sig på är "vilodagen", men det står inte att det just är söndagen. Det står att på sjunde dagen ska vi vila, vilket egentligen är logiskt. Eftersom vi behöver vila också. Man orkar inte arbeta och hålla igång varje dag, utan kroppen behöver återhämta sig. Om vi istället ser det som individuell vila, så kan man i praktiken ha sin vilodag på måndagen. Om man som jag har oregelbundna arbetstider. Är det att gå emot buden?

De andra buden tycker jag inte ställer till något problem rent praktiskt, de nedersta handlar om moralen. Hur man beter sig mot sina medmänniskor och vem lär oss det? Om vi hedrar vår mor och far, så kommer mycket av ens beteende från dem. Därav vikten att man som förälder är en bra förebild för sina barn. Barnen gör inte som vi säger, utan som vi gör. Det finns mycket problem idagens familjen, men mycket tror jag grundar sig i föräldrars frånvaro. Man är inte närvarande när barnen behöver än, utan man är så upptagen med att lyckas själv. Hur mycket tid sätter vi egentligen av, då vi pratar med våra barn om hur deras dag har varit? 

Hur säger man att "se men inte röra", men  var går gränsen till begär? Handlar det inte mycket om bekräftelse, alla vill bli sedda. Att ha en känsla av att inte duga som man är, utan söka sig utåt och se om man duger. Om någon annan kan se om man är vacker eller snygg. Är det en osäkerhet, som ligger hos oss, då vi vill ha bekräftelse från någon annan en ens partner.  Vad gör vi för att jobba vidare i en relation? Gör vi det yttersta eller tröttnar vi och ger upp för fort?

Man ska veta,
att alla de små händelser,
som vållar oss oro i livet,
förlorar sig i evigheten
och att hängivenhetet,
människokärlek,
rättfärdighet och goda gärningar
är de enda värden,
som fortlever inför skaparen
av tiden och alla levande väsen.
(ur; En väg till trygghet)

Vi behöver inte alls göra

som vi gjorde igår.

Om vi frigör oss från sådana

föreställningar givs oss

tusentals möjligheter

till förnyelse.
(Ur; en väg till trygghet)

Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar. (Predikaren 7:21)
Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. (Jak 3:2)

Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. (Jak 2:8-9)

Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. (Rom 5:20)                                                             

Det är lätt att sätta sig, som domare genom att tycka och tänka om andra människor. Men vad säger att jag är rätt man/ kvinna för det. Jag kan glömma mina egna fel och brister genom att fokusera på andras, men vem lurar jag om inte mig själv. Problem kan uppstå, då man ser sig själv som felfri, man har inget som behöver förändras. Man mår ganska bra och har det, som man behöver och känner ingen saknad. Varför ska man då eftersträva en Gud! En domare, som ska sitta med sin pekpinne och ta bort det roliga man har i sitt liv. Vem är han som ska säga hur jag ska leva, se på andra i stället hur de gör.