Frid i sinnet

Jag lägger mig ner i soffan och funderar över inre frid. Hur hittar man den? Nu tänker jag inte för stunden, utan bestående. Den där känslan, då allt runt omkring inte spelar någon roll. För man är ändå i frid med sig själv. Jag kan ibland eller ofta egentligen känna känslan att allt yttre påverkar mig. Och många gånger är det inte till det positiva. Funderar över om man gör det i illvilja eller att man inte inser vad man sänder ut.

Detta kan få mig att bli oerhört frustrerad, samtidigt kan jag känna att det inte är värt min kraft. Jag ska inte behöva lägga kraft på det, utan på sådant som är positivt. " Man sår i den goda jorden, där man får något tillbaka." Kan känna att ibland behövs inte mycket för jag ska bli trött och då blir jag det på allvar.

Om jag bara kunde lägga allt yttre bakom mig och fokucera på det inre, så skulle jag komma långt. Men jag är väl många gånger den hjälpande handen, som ska ha koll på allt. Frågan är bara hur mycket, som uppskattas och ses? Och frågan är om det är viktigt för mig att det är någon som uppskattar det jag gör. Men någonstanns tror jag det, att det handlar  om att ge och ta och att sätta värde på det. Inget är för evigt!

Vad beror många skilsmässor på idag, om inte avsaknaden av frid i själen. Vi känner oss inte fas med oss själva och tror det beror på ens partner och sätter fokus där. Vi ser inte våra egna problem, utan bara andras. -Om bara de kunde ändra sig, så skulle jag göra det med. Men tänk om de aldrig gör det? Ska jag då stå och vänta på deras förändring innan jag själv kan göra det? Hur många slutar inte röka ihop med någon och om den faller, då gör jag det med. Men är det att sluta eller är det någon slags tävling, där man hoppas att den andre faller först. Eftersom då är man själv bättre.

- Nej friden får man söka själv, den kommer aldrig som ett brev på posten. Och ingen människa kan ge den till en, mer än för stunden. Frid för mig kan vara att ge mig ut på en skogspromenad och bara vara. Titta på naturen och se vad vackert det är. Utan att känna någon press från någon, vare sig tid eller utseendemässigt. Man kan bara få gå runt och vara JAG.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0