Drömmar
Har funderat lite över mitt namn på bloggen kristen idag. Det känns inte alltid så, utan snarare igår eller i förgår eller kanske snarare för en månad sedan. Ja eller var det kanske för ett år sedan egentligen. När jag tänker efter, så vet jag faktiskt inte. Om jag hade varit kristen idag, då hade jag inte gjort, sagt eller känt, som jag gör nu. Då hade det sett anorlunda ut:
-Jag hade varit en positiv människa och framhävt det som var bra .
-Jag hade inte klagat över det jag inte hade, utan glädjt mig åt det jag har.
-Jag hade inte varit, så orolig över morgondagen, utan levt idag.
-Jag hade varit tacksam över att jag har det så bra.
Men så är inte fallet, utan jag klagar och gnäller över saker, som är helt orelevanta i det stora hela. Vad är det för löjliga problem jag har egentligen? Ja det är väl det man säger I-lands bekymmer. Jag har en familj, vi har vänner, tak över huvudet och ett jobb. Vad mer ska jag begära? Ja det är klart att det hade varit kul att ta med barnen till fjällen i år och ta en utlandsresa till nästa, köpa ett hus med strandtomt osv.
Jag kan bli så trött över att man hamnar i detta ekorrhjul. Även om jag inte vill, så är det så enkelt att bara åka med. Det kanske är så att man inte alltid är så stark, man blir som man umgås helt enkelt. Det går inte att ensam vända båten, utan man måste hjälpas åt.
Var ligger mina drömmar och ideal i detta, har jag några kvar? Det är klart att man vill göra något roligt att sin lön, inte bara betala räkningar och mat. Men det kanske är det roliga i vardagen, som man ska satsa på, inte bara leva upp på ledigheten. Ja det är svårt att släppa, jag vill åka till fjällen i vinter. Vi kanske inte behöver åka så långt egentligen, utan bara få lite vinterkänsla och skidåkning. Sätter mig ner och drömmer mig bort igen, från den gråvardagen..... jag kanske vinner på tipset!!!
Det var som min son sa igår, då vi tittade på vaktparaden -mammma! tänk om Gud inte hade funnits, då hade vi inte kunnat se på hästarna. Det hade varit tråkigt för dig, du som tycker det är så kul.
Ja, då måste vi väl även få ha drömmar, för annars hade vi ju inte varit skapta med den egenskapen!!!!
Du säger att du "klagar och gnäller över saker, som är helt orelevanta i det stora hela" och jag, som egentligen inte alls känner dig, tänker att om de sakerna är relevanta för DIG så är de ju relevanta för den del av den stora helheten som du utgör. Och jag tycker att det räcker att de är relevanta för dig, klart du måste få klaga eller jubla då saker som du bryr dig om går fel eller bra! Vi är bara människor utan överblick över helheten, hur gärna vi än vill så KAN vi inte ta hänsyn till helheten och göra det som är bäst för "den", för vi kan omöjligt veta vad det är som är bäst. Dessutom har vi sådan oerhört liten makt och som jag skrev förut så har vi inte valt oss själva, våra drömmar eller vårt sätt att fungera. Det har vi faktiskt inte. I så fall skulle jag ha haft minst en extra arm till och dubbla min fysiska och mentala styrka ;)
Åhh...känner igen mycket i det du skriver. Så är det nog för många, att iblnd när tvivlen kommer, när så mycket annat skymmer vår sikt att vi ifrågasätter vår egen tro. Även fast du kanske känner dig en bit bort från Gud vissa tider så får du vila i förvissningen om att han aldrig sviker DIG. Han finns kvar där vid din sida och tar emot dig när du riskerar att falla, han bär dig när din egen vandring blir för mödosam. Tappa inte hoppet, varje ny dag är en gåva och jag log när jag läste vad din son sagt om hästarna. För barnen är allt så enkelt och klockrent, inga krusiduller. Önskar att du snart känner "värmen och kärleken" ifrån Gud igen och att du finner den inre harmonin igen.
Tänker och ber för dig. Skickar en värmande kram / Maria
Till P!
Ja ibland kan jag ha känslan av att man/jag bara ska klaga. Men egentligen har man det ganska bra. Man har det bra, men vill alltid ha det bättre:=) Det är väl lite som i en relation, man måsta alltid jobba på den. Jag är inte personen som bara kan sätta mig ner och koppla av och vara nöjd. Det finns alltid något, som jag kan göra. Men det kanske snarare handlar om min personlighet. Jag kanske är aktiv av naturen ha ha
