EN kram

Hur är det egentligen, alla vill synas och höras. Men några få utvalda får sin röst hörd. Vad beror det på egentligen, vad gör dessa varelser så speciella. Har de mer förmågor än andra eller är det bara, så att de hamnar där högst upp på pallen. Medan de flesta får stå vid sidan om och sukta, efter deras glans. Jag vill också vara med och till varje pris vill jag synas.

Frågan är bara hur jag ska lyckas ta mig dit? Antingen får jag sakta med säkert jobba mig fram. Annars kan jag ju göra något skandalöst, för det är sådant vi vill se. Vi vill gotta oss i andra, särskilt se andra göra bort sig. Det är lite , som att höja sig själv. Se på henne/Honom hur denne gör bort sig. Men de syns och blir ett med samhället idag. Ingen vill vara en tyst mus, som inte syns. Vi vill vara stora och starka som lejon. Alla ropar vi efter samma sak SE MIG, SE MIG. En törstan efter kärlek och ömhet.

En pojk kommer fram till mig. Han vet inte riktigt hur han ska få min uppmärksamhet. Han vill vara fysisk egentligen är det en kram han vill ha. Men killar kramas inte!! Han väljer att boxas lite, ja lite löst. Jag ser honom och det är det han vill. Han har inte haft en uppväxt, som andra. Han blev tidigt lämnat ensam i samhällets klor. Socialen blev hans följeslagare. Mamma missbrukade och kunde inte ta hand om honom och fadern var okänd. Vad skulle det bli av detta stackars barn? Han hamnade i familjehem, men han var ett jobbigt barn. Han krävde förmycket, så de orkade inte ta hand om honom. Socialen fick placera ut honom till behandlingshem. Han kände sig sviken. Han kunde inte lita på vuxna. Det ena behandlingshemmet efter det andra åkte han till. Ingen ville ha honom kvar, han var helt enkelt så jobbig. Han bråkade stökade och skulle anmäla allt och alla.

Men någonstans bakom denna fasad, så fanns det en lite pojke. En pojke som sökte tröst och behovet av att bli älskad för den han var. Min hjärta gråter, hur kan det bli så här? Att låta ett barn från riktigt unga år växa upp på olika institutioner.  Ensam i den stora världen, utan någon att lite på? Han ville inte tycka om någon, eftersom han visste att snart skulle han bli lämnat igen. Det var bättre att skydda sig bakom den hårda fasaden och hata.

Vi tar farväl jag ger dig en kram och önskar dig lycka till på nya stället. Jag tror på dig och säger att jag vet att du klarar detta. Säger med glimten i ögat att jag vill inte se dig här mer. - Nej det lovar du. Denna gång ska det fixa sig, säger du. Jag håller tummarna för det är du värd.



Kommentarer
Postat av: syster

Blir ledsen när jag läser vad du skriver ibland önskar man att man kunnde ta hand om alla som inte har någon,men vet ju att det inte funkar.Tycker väl att en del skulle tänka sig för och inte skaffa barn när de inte kan ta hand om sig själva.Hoppas det går bra för honom denna gången Kram syster

2010-02-12 @ 11:03:29
Postat av: Maria

Fick nästan en tår i ögat när jag läste detta.... bra att man påminns lite om hur verkligheten är för många barn. Barn som aldrig fått synas eller fått någon kärlek eller trygghet. Man hoppas ju verkligen att de slutligen "hittar hem" och att de där de hamnar får omslutas av värme och kärlek och att de därifrån kan få börja om igen.



Vad kul att jag kunde läsa här nu. Har inte kunnat det på läääänge....har varit helt svart ??? Vad beror det på , tro?



Önskar dig en fin helg.

Kram Maria

2010-02-12 @ 18:58:34
URL: http://haggqvistmedq.blogg.se/
Postat av: Jennie

Hej Maria!



Jag vet inte riktigt vad det beror på att allt varit svart. Men ändrade idagarna bakgrunden, efter jag själv märkt det...

2010-02-13 @ 08:38:51
Postat av: Jennie

Hej syster!

Ja jag hoppas vekligen att det kan lösa sig. Man träffar många på jobbet, men om man får säga så. En och annan fastnar mer i ens moderhjärta. Man ser lite mellan fingrarna på vad de gjort, eftersom man ser deras bakgrund. Vad har de att luta sig mot, vad har de fått lära sig? Detta fall handlade om en tvååring, som blev omhändertagen..... och idag 17 år.

2010-02-13 @ 08:42:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0