Tankar idag

Har barnen för mycket idrott på schemat idag? Läste en artikel i tidningen om detta igår och funderingarna var om det var föräldrarna som ville så mycket att barnen inte orkade. Att man som förälder tog död på derar intresse i förtid på grund av förmycket träning och matcher. Det finns egentligen inte mycket balans i träning idag, antingen är man med eller är man det inte! Är man med då är man det till 100%, det går inte komma lite ibland, utan det gäller att köra sina 2 träningspass i veckan och matcher på det.

Men om vi vänder på det och de inget intresse har, hur blir det då? Kompisarna är på träning och själv är man ensam hemma. Man blir stilla sittande framför tv och datorer och ens umgänge begränsas. Nedskärningar kommer och fritidsgårdar läggs ner och barnen börjar springa runt på stan. Utan något vettigt att göra i stället söker man jakten på spänning. Man hamnar i en större riskgrupp vad det gäller kriminalitet och droger. Nu är detta att hårddra, men ett gediget intresse håller barnen längre bort från dåligt umgänge. Det är inget att sticka under stolen med.

Att samhälletser ut som det gör idag är inget nytt. Det finns olika formar som vi stöps och det gäller bara att från början få en bra form. En form som håller och skyddar, så gott det går mot världens hårda törnar. Det finns inga garantier, men man kan inget annat göra en försöka göra rätt. Frågan är bara vad som är det? Det ultimata är väl att hitta en form av balans, där det känns bra för både förälder och barn. Inte visste jag att det var, så svårt att vara mamma förrän jag själv blev det. Inte blir det lättare med åren när det inte längre hamnar om ens egna barn. Utan även om kompisarna och deras föräldrar. Att kunna hitta balansen, släppa taget och fånga upp på en lagom nivå för just sitt eget barn. Ja kalla mig gärna hönsmamma för det är nog vad jag är................