Tankar idag

Man behöver inte alltid tycka samma, men man behöver acceptera andras åsikter. Men ibland känns det som vi inte lever i ett fritt land, utan man måste tycka som massan. När  jag vrider och vänder på mig själv, så har jag upptäckt att det finns inte många, som jag känner gemenskap med. Det känns nästan som man inte passar in någonstanns, eftersom man följer inte mönstret på hur det ska vara.

Att gå från festprisse under ungdoms år till en värld in i kyrkan och en väg ut igen. Har satt sina spår. Jag kan inte hålla med varken världen utan för eller i kyrkan till fullo. Det känns lite, som att stå med ett ben på varje sida. Under perioden jag var i kyrkan, så försökte jag gå in för det livet. Jag lämnade det som inte hörde dit utanför och försökte var en ärlig kristen. Men någonstanns på vägen så föll jag och fallet var tungt. Det blev en straffrunda och jag försökte efter några år komma tillbaka, men det gick inte fullt ut. Besvikelsen var för stor och jag hade inte stödet med mig.

Jag kanske dömmer människor ibland och domen blir hård. Men det beror egentligen på att jag inte vill dras med själv. Jag kanske inte är så stark att jag kan stå emot det destruktiva, utan låter det komma smygande in i mitt i liv. Jag borde ruska av mig dammet från mockasinerna och gå vidare. Lämna det som inte ger mig någon frukt och blicka mot knopparna. Människorna som är positiva, men var finns de. Personerna som vill något med sitt liv, som inte bara lockas av skvaller och tomt prat. Det känns som ingen förstår ibland, att de bara tror jag är sur. Men fallet är att jag vill så mycket mer än detta ytliga prat. Det kan jag vara utan.

-Nej för att dansa tango krävs det två. Två som dansar åt samma håll och ser det som är viktigt och acceptera varandra. Jag fördömmer inte det positiva, utan det negativa. Det som är fallet även för mig. Jag vill undvika det som drar mig neråt och söka mig till det som lyfter. Jag säger inte det för jag anser mig bättre, utan snarare mänsklig och ser det som ett fall. Innan man märker det, så har man hamnat där och det går fort. Fortare att falla än resa sig igen.

Vad var det som fogade samman och vad var det som slet itu. Dax att dra sig till minnes, vad som gjorde vad. Det finns inte en värld, där några reser upp och andra tittar på. För ska det lyckas och förändring ske stadigvarande, så är det att se om sitt hus. Reparera medan tid finns, för till slut kan det vara för sent. Eller finns det något som heter försent eller något som är omöjligt? Det kanske bara finns något som heter olust eller ovilja? Det kanske vore bättre att få tankeställaren; VAKNA och se vad är det som försegår. 

Ska jag sluta säga till mina barn då de svär och börja göra likadant, eftersom alla andra gör det. Eller ska jag försöka stå fast vid det jag tror på ändå, även att det är tungt. Jag kommer inte ge upp, utan fortfarande försöka med det  jag tror är rätt. Jag kommer inte släppa taget för alla andras skull, utan jag kommer gå min väg. Följ den eller inte, valet är ditt. Ingen kan tvinga något, utan den fria viljan måste finnas. Men kom inte sen och säg att valet aldrig fanns. För du valde att blunda. Jag kan inte börja jämka på det som är viktigt, för då är det inte längre jag, utan en statuett av denna värld som vi lever i. Livet är ingen drömvärld det finns ingen som sagt det, utan det handlar om att kämpa och inget får man gratis.  Gör ditt val, men gör det rätt!!!