Besvikelser från kyrkobesökare
Av en händelse hamnade jag i en diskussion med en bekant, som berättade om en tragedi i en familj. Tragedier som ingen ville tro på, man sopade dem under mattan ingen ville höra på. Egentligen var det så att dottern hade blivit utsat och utnyttjad, men ingen ville höra på. Man lät se det mellan fingrarna och förträngde allt föratt skydda familjen till det yttre. Det mest tragiska i sammanhanget var att familjen var kristen och var med i styrelsen i församlingen. Mannen som gjort detta mot flicka fick fortfarande stanna kvar i församlingen och till råga på allt satt han kvar i styrelsen. Det var viktigare att hålla uppe en fin fasad än att hjälpa flicka. Vad sänder det ut för signaler? Är kyrkan för vek idag och inte vågar ta tag i problemen, utan blundar man.
Jag har genom åren haft en tro och en förhoppning om att kristna människor ska leva just efter sundhet. Inte orent och nersmutsat. Personen som berättade det för mig kände sig, så besviken. Besviken på kyrkan, som lät allt bara pasera. Utan att göra något. Det blir som barn när de är små och leker tafatt, håller man händerna för ansiktet, så syns man inte. Eller gör man som strutser kör huvudet rakt ner i sanden....Jag tror faktiskt det.
Berättaren sa att hxn kände en sådan besvikelse på kyrkan, så x kunde aldrig tänka sig gå med igen. Det hade varit förmycket besvikelser föratt någonsin återkomma. Men det sa inte att Gudstron var borta, utan hade x inte haft den så hade nog reptilhjärnan tagit överhand många gånger. Det fanns inget hopp kvar och det som setts var mer än nog föratt någonsin återkomma till en kristen gemenskap. Kyrkan var ingen plats för renhet, utan världens orenhet hade kommit in föratt stanna. Det fanns inga rättesnören, som kunde styra tillbaka till den rätta vägen. Det handlade mer om att synas och visa hur bra man var. Det smutsiga och orena pratade man inte om. Det fanns inte i deras kyrka. När jag hör denna berättelse, så tror jag inte den är unik på något sätt. Utan jag tror det förekommer på fler platser i landet. Vi ropar efter väckelse, men ingen tar hand om dem... Vem ska hinna med att ta hand om en massa nyfrälsta när man har fullt upp med sitt eget.
Hej!
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få tillgång till dina inlägg. Det är med sorg jag berättar att jag fortfarande inte kan läsa något, förutom rubriker :(. Jag saknar dina inlägg! Du är betydelsefull för mig!!!
med kärlek!
helle
Vet inte om det spelar någon roll....men när jag läser din blogg genom att gå till din adress direkt är det inga problem. Däremot när jag vill läsa genom bloglovin ( har din blogg inlagd där) då kommer ochså för mig bara svart färg och ingen text.... men som sagt, jag kan läsa då jag går in direkt.
Tråkigt med din vän. Har tyvärr också hört liknande historier och blir uppriktigt ledsen att det är så. Dock får man hoppas att även om en människa blivit besviken i en kyrka, inte vill dra alla över en kam och tro att "klimatet" är dåligt överallt och i alla församlingar, för så är det ej. Hoppas att din vän i framtiden orkar göra ett nytt försök och hitta en kyrka där hon/han trivs och känner sig behövd och framförallt älskad och välkommen och där inget sker i det "dunkla". Själv är jag fortfarande medlem i pingst, men har inte varit aktiv sedan min skilsmässa -96. Önskar dock att jag hittade en församling nu, då jag hittat tillbaka till min tro och också vet vad en kärleksfull och omhändertagande församling och gemenskap kan göra för mig som kristet Syskon".
Önskar dig allt gott och var rädd om dig. Gillar din blogg.
Kram från Maria
synd att personen kände sig besviken på kyrkan, det ska ju inte vara så..
En mycket intressant blogg du har!
Du vågar ta i företeelser som många helst sopar under mattan.
Fortsätt så!
Himla sorglig historia :(
Håller helt med din sista mening: "Vem ska hinna med att ta hand om en massa nyfrälsta när man har fullt upp med sitt eget."
Vi behöver verkligen lägga bort vårt eget, ge ALLT till Jesus så att han får göra det bästa av det vi har. Sånt här bör inte få förekomma i kyrkan. Det är rena tragedin!
