Tankar idag

En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd och en ond människa det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av talar munnen. (luk 6:43)

Den dagen du kan sätta dig in i mitt liv och förstå vad jag säger kan vi bli ett. Den dag du ser på mig som din vän kan jag vara det. Den dag du vill se någon annan än dig själv kan jag vara med. Jag trodde att förändring var möjlig men har insett att så länge du inte vill så blir vi fast. Jag har slutat hoppas och vänta. Du vill se förändring men är inte villig att ta första steget. Du säger att du vill men jag ser inget initiativ. Det är lättare att se grandet i mitt öga än bjälken i ditt. Jag har länge tänkt att livet kan vara grått men för dig är det svart eller vitt.

Att hitta sig själv i en värld som denna handlar om mod. Att våga stå för det man tror på och stå emot massa .Jag önskar se styrka och vilja till förändring. Ingen är stark själv. Utan vi behöver varandra och insikten att vi kan göra skillnad.

Lär dig livets svåra gåta ÄLSKA, glömma och förlåta.

Vem kom först?
Hönan eller ägget?
Hönan kommer från ägget och av ägget blir en höna!
Det är vi nog alla med på! Men vad kommer då det första
ägget ifrån om det inte finns någon höna?

Varför finns det apor kvar idag om vi har utvecklats från aporna?
Är det så att en del utvecklades vidare, medan andra blev apor?

Kanske bara är jag som funderar på sådana frågor och inga svar får jag heller!

Att hitta en morot till att förändra sin väg. Var en diskussion som vi hamnade i på jobbet.
-Vad menar jag då med det?
-Jo samtalet handlade om missbruk och hur mycket det tar upp av missbrukarensliv.
Det är inte bara missbruk, utan mycket mer som kommer till såsom vänner, kriminalitet, lögner, jakten och spänningen, kickarna osv. Om man tar bort allt detta så kommer det bli ett tomrum i livet.

Det går inte bara ta bort drogerna och tro att allt annat löser sig, utan det måste till något mer. Något som kan ta drogernas, spänningens, vännernas plats. Det kan vara svårt att inse att ett liv utan droger kan inte fortsätta med samma vänner. Hur kan jag då vara så säker på det?
Jo ställ frågan vad har man gemensamt förrutom drogerna och kriminaliteten?
Hur mycket kommer vännerna stötta och hur stark är man att stå emot när de börjar punda?

Han sa att det kvitar hur många behandlingar han åker på så kommer han inte bli fri!
Ja och så är nog fallet sa jag.....så länge du inte vill,så kommer ingen behandling i världen hjälpa dig. Det handlar om att först vilja och sedan kan vi så ett frö i ditt liv till förändring...Något förvånad svarade han mig att så har ingen svarat mig innan....utan att behandling hjälper!

Frågan är vilken väg vill du gå och hur vill du ha din framtid. Kan du se tillbaka på ditt liv och känna dig nöjd om du fortsäter på detta spåret? Vad skulle du vilja gjort annorlunda och vad skulle dina vänner/ förädrar gjort för dig?

Vem bestämmer över din framtid och hur ska vi komma ihåg dig.....

Har genom livet upptäck att allt inte alltid är så lätt som man först tror. Livet är inte svart eller vitt, utan jag tror att de flesta lever i en gråzon. Det finns en yta, som många gånger består av en fasad och när man sedan skrapar bort lagret, så upptäcker man annat. Jag kan förstå att det finns många unga människor som mår dåligt idag, då man ser på alla ideal som finns. Vem kan bara andas ut och säga att den är NÖJD?  Är inte livet en ständig jakt på bättring, man vill vara snyggare, ha bättre betyg, få ett bra jobb, fint hus osv.

Och hur kommer man då dit? Det kräver visst engagemang. Man får inget gratis, utan man får slita. Livet är ett slit. Det är bara att gilla läget, eftersom det finns inga genvägar. Alla måste slita för att komma någon vart eller är det inte så? Det kanske finns de som har mer gratis i livet. De som faktiskt ser naturligt bra ut och får bra betyg i skolan, eftersom de är lite smartare än genomsnittet.

Men vad är då målet? Vad är vi egentligen påväg? Vet vi varför vi springer och jagar och ständigt är på väg? När levde vi idag och var närvarande här och nu. Jag funderar och kommer fram till att det var nog nu, då jag skrev dessa ord. Annars är jag ständigt påväg och flera steg före. När ska jag bromsa och sluta jaga efter mer. Vem kan få mig att dra i bromsen och säga att det är nu vi lever och denna tid kommer aldrig igen.

Uppe med tuppen, lämna barn, träna, handla, skicka några mail som väntat, hämta barn, laga mat,
köra barn till kompis/ träning, hämta paket, handla present, hämta barn hos kompis.
Pusta ut framför datorn i väntan på kraften att färga håret och samtidigt fundera
på tvätten och dammning.

Jag som hade tänkt en slapp eftermiddag med ett bad och pröva de nya spaprodukterna som inhandlades tidigare idag. Jag skulle sedan färga håret, måla naglarna och titta ut vilka kläder jag skulle ha på mig på morgondagens middagsinbjudan. Allt för att jag skulle slippa stressa i morgon.

Mina förväntningar och verkligen är inte helt överens kan jag känna ibland.

Jag tänkte ett tag att stänga ner denna blogg och framöver börja på en ny. Men nu tänker jag, varför ska jag fly från det förflutna. Det jag tidigare har skrivit är en del av mig och det är som jag kände då. Varför ska jag nu förneka det? Det är klart jag vet varför! Jag skäms, det var inte så fint och bra som jag ville att det skulle vara. Man vill inte blotta något dåligt, utan man vill visa upp en fin fasad utåt.

Jag vill vara bättre än jag är och tävlar ständigt med mig själv at komma lite längre, springa lite fortare och ha lite bätre lön. För hela livet är en tävling och man strävar ständigt efter mer.
När ska jag egentligen bli nöjd och bara kunna slappna av och vara här och nu. Egentligen är det ganska ironiskt att det blev just jag som skulle gå den där ACT- kursen
Jag som är mest stressad av oss alla ska hålla i mindfullness övningar. Jag blir bara stressad av tanken. Men det kanske var en tanke med detta att om nu detta fungerar, så är jag en bra försökskanin. Eftersom jag är den största skeptikern, som går i ett par skor. Jag måste ha bevis och det är nu om jag ska tro på det.
För inte kan man tro på något som man inte ser!

Ibland har livet en konstig riktning. Man umgås med människor som man känner att denne trivs jag med. Ja utan att egentligen förstå varför, så klickar det bara. Vad är det då som gör detta? Man tänker lika, har liknande intressen och man mår bra ihop. Då kommer nästa fundering, varför umgås man då med sådana som man man mår dåligt av, de som egentligen inte gör annat än suger ut ens energi och man tillåter det!

Hur är det möjligt, varför säger man inte bara ifrån? Jag vill faktiskt inte vara en del av ditt negativa liv, utan jag vill vara med dem som jag mår bra av. Människor som sprider glädje i mitt liv. För det är just sådana människor jag behöver. Jag behöver inga negativa, som bara vill slänga sin ångest över mig. Jag vill ruska av mig deras negativa anda och bara få andas frisk luft....

Kom på att jag bara har två dagar ledigt kvar innan jag åker på kurs. Fick fart och rensade avlopp. Ja sant jag rensade fast jag tycker det är vidrigt äckligt så rensade jag och tog bort massa äckligt hår och annat. Vill knappt tänka på det. När jag ändå höll på så var det lika bra att städa under badkaret med. Tanken slog mig då att det hade varit mycket smidigare med bara dusch eller att anlita någon som gjorde arbetet åt mig. Men kom i samma stund på hur pinsamt det skulle vara att låta någon annan göra det. Han, ja jag skriver han för jag tycker detta egentligen är ett arbete för en karl. Inte för en tjej som egentligen ska sitta hemma och naglarna. Men nu ska karlarna vara hemmafruar och kvinnorna jobba i gruvan. Lite överdrivet men ändå. Man blir lite kluven i denna värld och vet snart inte om man är en man eller kvinna.

Har nu fördrivit några timmar i skateparken och förvånas över att så många killar i olika åldrar samsas på denna yta. De cyklar, åker skatebord, inlines och spark cykel. Alla åker åt olika håll fram och tillbaka. Själv sitter jag är aningen nervös så ingen ska slå sig. Men det tycks gå ganska bra för de flesta. Förutom när grannen tappar framhjulet, men då kommer flera barn fram och samlar ihop delarna och någon tar fram verktyg. Vilket ställe och vilken gemenskap för oss nykomlingar.

Sitter och funderar på hur man ska få ihop pengar till resa. Har kommit på att man vill så mycket mer än vad plånboken tillåter. Thailand och fjällen lockar men med dagens kassa är det totalt möjligt. Skulle behöva byta jobb och tjäna mer. För vem nöjer sig med det lilla idag? Förr var något annat, men det är nu vi lever inte då. Ska seriöst fundera vidare en bra affärsverksamhet. För jag vill få ut något av min lediga tid och uppleva saker.

Det är konstigt det här med psykvården. När en person söker hjälp förnedstämdhet och självmordstankar, så kan läkaren döma ut på mindre än 10 min att patienten inte behöver läggas ner. Utan anser att personen klarar sig själv trots att dene lever ensam och ingen finns till hands nattetid.
Läkaren anser att det inte är akut! När är det aut då är det när man kommer in med en snara runt halsen? Först kan jag tänka mig at det tar emot att söka psykvården och när man sedan inser att man behöver hjälp, så får man ingen. Hur kommer det sig? Självklart beror det på ala nerdragningar och att det inte finns några resurser. Vi bor i ett land där man förväntas vara frisk. När vi inte längre är det och kan prestera något, så är vi ingentig värda.

Jag hejar bara på denna fantastiska politik, som räddar dem som ingenting mer behöver och sparkar på dem som redan ligger ner. Låga löner åt dem som hjälper andra och status till dem som tjänar åt Sverige. Men nen dag kanske du också blir sjuk eller arbetslös. Frågan är till vem vänder du dig då? Är det till mig?

Det är konstigt det här med mode och hur framförallt jag tänker kring det. Något som först blir på tapeten tycker jag oftast är fult, men så är det som man vänjer sig och acepterar. Man börjar till och med tycka att det är snyggt.
Varför är det  så? Behöver man vänja sig först eller hur är det egentligen? Man kanske är lättpåverka och vill följa strömmen och vara som alla andra.
Just nu letar jag chinos...fast jag egentligen är jeans typen...med allt för många klänningar. Skulle egentligen kunna säga att jag är beroende av klänningar.

Var dag har nog av sin egen börda.....stanna upp och andas och sluta oroa dig...

Vad är rätt i en värld där mycket är fel?
Eller är det jag som är fel i en värld där mycket är rätt?
Mina åsikter stämmer inte på övriga. Vem ska då ändra på sig?
Frågor som varit självklara för mig börjar jag nu tvivla på!

Kan det då vara så att jag har blivit smitta av denna epidemi!

Det som jag en gång trodde på finns inte mer, utan det känns som det var en del av mitt liv men tog sedan slut. Jag förnekade det jag en gång upplevt och sa det var tillfällighet. Jag har förändrats, men  jag kan se att du har förändrats med. Frågan är vem som förändrades först och när det startade?
Jag vet att jag verkligen märkte det när du började gå själv och köpa dina öl. Du skämdes inte längre, utan nu gjorde du det utan att be någon annan. Det jag inte förstår är att det jag känner betyder så lite för dig. Du säger att är det inte bättre att dricka och slappna av än vara sur?

Men vänd på frågan, varför blir jag sur? Jag har upplevt detta alldeles för många gånger och jag har blivit sviken mer än du kan ana. Men du ser inte det, utan du vill ha din frihet. Kanske är det ditt sätt att visa makt?

Om du hade älskat mig, hade du lagt av. Dina ord är tomma, de betyder ingetnting, då jag vet att detta är bara början. Jag har varit med förlänge nu......

I denna värld vi lever i borde man vara medveten om vad som kan hända om man super, för det är just vad det är. Sen får alla fin drickare säga vad de vill. De är inte ett skit bättre, då de sitter och äter sin oxfilé och dricker sitt rödvin. Vad är skillnaden och när har man hamnat i beroende ställning till alkohol?
Jag försöker tänka och få fram ett facit, men jag vet inte. Jag kan säga att jag tror att det är när man börjar hitta anledningar till att dricka och/ eller när man börjar smyga med det. Man kan inte längre stå för det man gör, utan måste komma med bortförklaringar till andra. Varför dricker jag? Är det gott, ja men varför funkar det då inte med alkoholfritt? Inte samma sak säger du, men då går det bort. Man dricker inte för det är gott. 
Att vara stressad är ännu en anledning till att dricka. Men ska man då inte se vad det är i sitt liv som gör än stressad? Vad mår jag inte bra av och vad ska jag förändra?
Hitta din anledning och jag ska hitta ett svar!
Jag tror ingen kan utmana mig i detta, men vore helt klart kul att höra någon bortförklaring som jag inte tidigare har hört.