Lär så länge du lever.

Jag slutar aldrig förvånas över människor och hur de agerar. Det handlar inte om att jag själv känner mig felfri, utan att jag gång på gång blir besviken. När man tror sig känna någon efter många år, så upptäcker man att denne går bakom ryggen. Utåt sett har personen alltid visat som jag betydde något. Jag gick till mötes eftersom det var självklart för mig, men valet du gjorde var att sparka på mig. Jag var inte längre vatten värd och det värsta var att du gick bakom ryggen. Du kommer inte vara den du en gång vävar för mig. Den kära släkting, som du utåt visade. Jag förstår inget längre, hur kunde du? Du har förlorat min respekt och det har du bidragit med själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0