Tankar idag

Idag har sonen varit och provtränat i ett annat lag, vilket kändes bra både för han och oss. Ett lag som verkar fungera bra, men jämna spelare och flera tränare. Vi har ett tag funderat på om vi skulle ta och börja engagera oss i nuvarande laget, eftersom behovet är stort. Men efter noga övervägande har vi insett att vi inte har tid med det. Det känns inte som vi kan ta på oss mer än vi redan har, vilket skulle resultera i att det varken blev "hackat eller malet".

Som förälder vill man inte påverka för mycket, men när man ser ett lag som inte är fullständigt. Ett lag vars tränare inte är engagerad och barn, som inte vill. Vad har vi då om inte ett stort berg att besegra och frågan är om det är värt att stanna och slita vidare?
Om jag är helt ärlig, så tror jag inte på att det kommer bli bra, utan att alla föräldrarna rycker upp sig ett snäpp. Det finns några, som försöker, medan andra helst kör dit barnen och hämtar, utan någon närvaro. Språket har till och från varit dåligt, vilket jag också kan sätta på minus sidan.
Men samtidigt, som jag vill kämpa och visa att det går vända båten, så finns inte orken. Det känns som jag kommer bli väldigt frustrerad och trött många gånger till. Något som i sin tur tar mycket energi. Är det verkligen värt det?

Är det inte bättre att bara släppa taget och gå vidare till en fullt fungerande klubb?