Om kyrkan
Såg att jag hade missat att posta ett inlägg, som gjorde att jag tänkte till lite extra.
Ska kyrkan finnas så ska den stå för något. Det ska inte vara en mysklubb dit det fina folket går. En samling människor med fina bilar och kläder. Kan de sedan bidra med lite ljuvs sång och musik, så passar man ännu bättre in i gemenskapen. De ska inte ta in detdåliga som finns i världen, utan den ska stå för kärleken.
Ett skräckexempel hörde jag från en vän. Hans sambo hade börjat gå till kyrkan. Hon hade aldrig tidigare funderat över kyrkan eller Gud, utan av en händelse korsade en kristen hennes väg. Men vad fint och kul kan man tänka. Att denne tog sig tid att ta med henne till kyrkan, så hon fick ta del av Gudskraft. Men effekten blev lite bakvänd istället för att Gud och kyrkan sammanfogade hennes familj, så håller den på att slitas itu. Hon berättade för sin sambo att hon inte längre trivdes i sitt äktenskap och så nu ville hon dela på sig. Ingen i kyrkan hade försökt få henne att försöka få ihop äktenskapet. Utan snarare förutspråkat skilsmässa. Men ska inte kyrkan stå upp för äktenskapet, är det inte en viktig del i dess lära?
Jag röstar för en kyrka bland folket, mitt i allt. Där man är på plats och ser människorna idag. De som har det svårt och inte har lyckats. De som inte har samma förutsättningar.
Att ta in problem i kyrkan, som alkohol, skitprat och skilsmässa kan jag inte köpa. Det har varit ett stort problem för mig att se på kyrkan som riktig. Om man lever utav andensfrukt och anser sig själv troende. Varför ska man då dricka? Varför ska man stå med ett ben på varje sida? Har levt i världen och i kyrkansvärld, så jag vet hur kallt det kan vara i kyrkan. Ibland faktiskt kallare än i världen. Kände själv att jag aldrig passade in i gemenskapen. Kunde inte köpa allt och blev besviken. Men när man får lite distans, så kan man se att de inte är mer än människor. Man är inte bättre människa bara för man är troende. Det sker inte på automatik, utan man måste leva ett Gudsfruktigt liv och det tror jag inte många gör idag. Man behöver inte Gud i vår värld. Vi har det ganska bra trots allt!!!
sv: jag tror ofta att det handlar om att svart är enkelt att matcha, styla och variera. Plus att man inte tröttnar lite lätt! Förutom det kan det ju vara roligt med lite färg ibland :)
Jag känner att Gud gärna får lov att vara Godheten istället. För mig måste det inte vara på ett visst sätt efter vissa regler.
Godheten och medmänskligheten kan i så fall vara en större kristendom, än den regelbok som många kyrkor byggt upp.
Fast jag är ännu i filosoferingsstadiet..
Krävs mycket funderingar.
Jag vill kommentera om kyrkan men först viktig information..
[Att skilja åt,]Den historiska personen som det står skrivet om i originalversionen av det som blev redigerat till ”Matteusevangeliet” hette Ribi [det var hans titel] Yehoshua. Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”.
Ribi Yehoshuas – Messias - ursprungliga undervisning var i enlighet med direktiven i ”Moseböckerna” och den förvrängdes sedan av hellenister. Den förvrängda undervisningen finns nu att läsa i ”Matteusevangeliet”. Ribi Yehoshuas – Messias - efterföljare hette Netzarim [försvenskat till ”nasaréer”] och de gjorde sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna” icke-selektivt; och för att följa Messias idag krävs det att man gör sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna”.
Han blev utlämnade av hellenistiska sadducéer och blev korsfäst av romarna. Han var Skaparens son, på det sätt som alla som tillhör Skaparens förbund med Israel är Hans söner. Alltså, andliga söner. Han var inte en "inkarnerad människo-gud". Det är så termen son till Elohim används i den judiska Bibeln. Han var inte gud. Ribi Yehoshua var en välrespekterad Ribi – liknande rabbin – bland de fariséeiska judarna. Han och hans efterföljare var i god ställning i den fariseeiska judiska gemenskapen. [1]
Han undervisade att man ska be till Fadern. Han ville inte att man skulle be till en ”inkarnerad människo-gud”. Det är också precis det som ”Moseböckerna” undervisar.
Hans efterföljare hette inte kristna. Hans efterföljare hette Netzarim och var antitesen till kristna och kyrkan.
Jag var hängivet kristen förut och gick en massa i kyrkan..Trivdes ganska bra… Men när jag förstod att Skaparen var emot kristendomen – att den stred emot Hans vilja – så slutade jag att gå i kyrkan.
Noter
1.Alla påståenden bevisade på hemsidan m.h.a vederhäftig forskning och den judiska Bibeln (som kristna felaktigt kallar för "GT" på hebreiska): www.netzarim.co.il
