Vem tror på mig?
Vad säger alla andra, det är också något som jag fundera på ibland. Vad tycker de och var förväntar de sig av mig. Det är lite konstigt när man som vuxen funderar mer på vad andra ska säga än vad man vill själv. Att behöva sitta inne med saker, eftersom man vet att de kommer tycka det är fel. Men vem säger att det de tycker är rätt?
Jag har tänkt och övervägt många gånger fram och tilbaka och jag vet att om det inte händer något snart och vi blir kvar i denna håla, då kommer jag ångra mig. Jag får rysningar av att gå runt här på gatorna, ibland är det så illa att jag inte ens vill gå ut. Då vill jag fly med en gång, ja bokstavligt fly......men när man är vuxen ja då vet man bättre man kan inte fly, utan man måste ta tag i sina problem. Det är ingen annan som gör det!
Sen kommer vi till nästa fas, det handlar om skyldighet. Man måste stå till svars för att man väljer att lämna byn. Det accepteras inte utan vidare. Det kommer predikas om det ena och sen det andra, så man kommer bli alldeles matt. Det låter nu som jag målar upp allt i förväg, men så är fallet. Jag känner till släkten och det kommer bli jätte synd om dem. Men frågan är vem som ska bestämma över vårat liv? Det skulle vara så skönt om de bara sa; vi tror på er och det kommer bli bra ska ni se............................
Men det kanske handlar om tydlig kommunikation. Jag kanske behöver träna mer på det?
