Många ska komma i mitt namn och säga att jag är messias och de skall leda många vilse. Ni ska höra stridslam och rykten om krig, se till att ni inte blir skrämda. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike och det ska bli hungersnöd och jordbävningar. Ni kommer bli hatade av alla folk för mitt namn skull och då ska många komma på fall (ur matt 24:3-ff).

Har många gånger funderat över, vilka böner som besvaras. Det står skrivet;
"Bed och ni skall få, sök och ni ska finna, bulta och dörren ska öppnas för er" (matt 7:7).
om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss" (1 Joh 5:14)
Alltså det måste vara efter Gudsvilja inte våran egen. Sen läser jag;
" Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse "(Fil 4:6). Återigen ett löfte om att vi ska vila i Gud.Alltså måste bönen vara efter Gudsvilja om den ska slå igenom, eller har jag tolkat det hela fel? Jag läser vidare;
"Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss men suckar utan ord och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för det heliga så som Gud vill "(Rom 8:26-27).

Vidare såg jag under solen:
det är inte de snabba som vinner loppet,
det är inte de tappra som vinner striden,
det är inte de visa som får bröd,
inte de kloka som blir rika,
inte de kunniga som har framgång:
allt är tillfällighet och slump.
(pred 9:11)

Varför är den ena dagen förmer än den andra,
när alla årets dagar får sitt ljus från solen?
(syr 33:7)

Idag har vi haft enextra trevlig dag, vi hade besök av syster med familj. De var här och firade lillkillens födelsedag. Han fick en bok med Munken och Kulan av dem och vi fick oss lite glada skratt då vi läste. 
Vi åt tårta, som födelsedagsbarnet hade bestämt receptet till. Det var inte vilken tårta som helst, utan en chokladbollstårta, säg den som ätit det innan. Men det var gott! Vi var även ute på en promenad och visade dem runt i området. De har bara varit här en gång innan och då var vädret så dåligt att vi inte var ute. Vi ser fram emot nästa möte, men då blir det nog vi som åker till dem. Det känns lite tråkigt att vi har så långt till varandra, men vi får se det som att det blir mycket trevligare, då vi ses.

Hur ska vi lyfta varandra när det gäller vår tro. Jag hade ambitioner att börja gå till kyrka igen, men känner att min tid inte räcker till. Ja det är faktiskt så, jag har inte tid! Vilket fantastiskt svepsjäl! Då säger säker någon, vill man så tar man sig tid och det kan jag hålla med om. Men faktum är att det inte ligger överst på min prioriteringslista just nu. Kan man uttrycka sig så?

Om jag skulle få mitt liv att gå ihop tidsmässigt, så skulle jag behöva fler timmar på mitt dygn. Jag hinner inte med hälften av det som jag har tänkt.

Men någon gång innom det närmaste, så ska jag ta mig en titt till kyrkan. Det ska jag!!! Frågan är bara när? Hm denna helg som kommer har jag fullt upp med match, nästa ska vi ha kalas. Ja inte på söndagen då, men jag kanske är trött då och behöver vila. Ja sen var det dax att jobba helgen därpå igen.

Men egentligen är det inte så viktigt att just gå till kyrkan, säger jag till mig själv. Samtidigt som jag vet att detta är en liten vitlögn. För det är viktigt med gemenskapen, man behöver den. Nu kanske jag har kommit ett steg närmare........

Du ska inga andra Gudar ha.

Du ska inte göra någon avbild, som du tillber

Du ska inte missbruka Herrens, din Guds namn.

Tänk på vilodagen.

Hedra din far och mor.

Du ska inte mörda.

Du ska inte begå äktenskapsbrott.

Du ska inte stjäla.

Du ska inte vittna falskt.

Du ska inte ha begär till din nästas hustru.

Funderar över buden och ser om det finns problem över dem idag.Det man lätt hänger upp sig på är "vilodagen", men det står inte att det just är söndagen. Det står att på sjunde dagen ska vi vila, vilket egentligen är logiskt. Eftersom vi behöver vila också. Man orkar inte arbeta och hålla igång varje dag, utan kroppen behöver återhämta sig. Om vi istället ser det som individuell vila, så kan man i praktiken ha sin vilodag på måndagen. Om man som jag har oregelbundna arbetstider. Är det att gå emot buden?

De andra buden tycker jag inte ställer till något problem rent praktiskt, de nedersta handlar om moralen. Hur man beter sig mot sina medmänniskor och vem lär oss det? Om vi hedrar vår mor och far, så kommer mycket av ens beteende från dem. Därav vikten att man som förälder är en bra förebild för sina barn. Barnen gör inte som vi säger, utan som vi gör. Det finns mycket problem idagens familjen, men mycket tror jag grundar sig i föräldrars frånvaro. Man är inte närvarande när barnen behöver än, utan man är så upptagen med att lyckas själv. Hur mycket tid sätter vi egentligen av, då vi pratar med våra barn om hur deras dag har varit? 

Hur säger man att "se men inte röra", men  var går gränsen till begär? Handlar det inte mycket om bekräftelse, alla vill bli sedda. Att ha en känsla av att inte duga som man är, utan söka sig utåt och se om man duger. Om någon annan kan se om man är vacker eller snygg. Är det en osäkerhet, som ligger hos oss, då vi vill ha bekräftelse från någon annan en ens partner.  Vad gör vi för att jobba vidare i en relation? Gör vi det yttersta eller tröttnar vi och ger upp för fort?

Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar. (Predikaren 7:21)
Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. (Jak 3:2)

Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. (Jak 2:8-9)

Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. (Rom 5:20)                                                             

Det är lätt att sätta sig, som domare genom att tycka och tänka om andra människor. Men vad säger att jag är rätt man/ kvinna för det. Jag kan glömma mina egna fel och brister genom att fokusera på andras, men vem lurar jag om inte mig själv. Problem kan uppstå, då man ser sig själv som felfri, man har inget som behöver förändras. Man mår ganska bra och har det, som man behöver och känner ingen saknad. Varför ska man då eftersträva en Gud! En domare, som ska sitta med sin pekpinne och ta bort det roliga man har i sitt liv. Vem är han som ska säga hur jag ska leva, se på andra i stället hur de gör.

Något som är lite intressant är att man allt som oftast tar semester från kyrkan över sommaren. Något som även jag har gjort under de perioder, då jag var en aktiv kyrkobesökare. Kan säga att mina besök i kyrkan har gått i vågor, ibland har jag varit där mycket, ibland mer sällan och ibland  ALDRIG......

Men något som har varit en röd tråd i detta är att jag nästan jämnt tagit semester över sommaren. Det känns inte lika viktigt att gå dit eller om det snarare känns som man inte vill vara uppbunden. 

Men kan man egentligen säga att man är uppbunden till kyrkan?
Är kyrkan inte något man ska längta efter och vilja gå till?
Om man inte vill gå var ligger felet då?

Idag kom min son med sin Bibel och frågade mig om det var den finaste boken som fanns? 
Om det var dyraste och värdefullaste bok, som fanns i hela världen?

-Ja sa jag att det står mycket bra saker i den och man kan nog säga att det är den värdefullaste boken som finns....

-Ja, jag trodde det sa han!

Om du med din mun bekänner och i ditt hjärta tror, då ska du bli frälst!

Det räcker alltså inte med att tro, utan man måste uttrycka det med. Hur svårt är det inte att ta ett sådant beslut. Det låter, så enkelt men i praktiken är det som att klättra upp för ett berg. För det kostar!! Det kostar dig ditt liv, men är värt så mycket mera.

Du kan inte vara den du var och du kommer inte vilja vara den du var, utan sakta men säkert kommer en förändring ske. En förändring som börjar i ditt hjärta. Du kommer upptäcka saker i ditt liv, som du inte är nöjd med, vilket inte kommer vara som ett tvång att förändra. Utan du kommer vilja förändra dig.

"Om någon är i kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se det nya har kommit."
(2 kor 5:17)

Funderade mycket över frälsningen. Hur svårt kan det va?
Om inte jag vill ändra på vissa saker, är jag ändå tvungen att göra det?
Finns det A och B människor även innom kyrkans väggar, står vi inte samma inför Gud?
Hur är det med gåvorna, varför får inte alla gåvor. Vad gör man för fel? Är man inte tillräckligt andlig?

Tänker då på ordet igen; om du bekänner Gud, så blir du frälst. Borde man då inte få del av gåvorna. Är det något slags test man måste gå igenom först. Man måste uppfylla vissa normer, innan man får något tillbaka. Det vore konstigt i så fall!

"Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni ska få det."
(joh 15:7)

Det står att vi ska få det vi ber om, då borde allt vara till alla och inte bara till vissa. Men om man ändå inte får det, beror det då på klen tro?

APOSTLAGÄRNINGARNAS NYCKEL VERS:
"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft att bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jorden yttersta gräns" (1:8).

En text som jag fuderat över några gånger är:

Men om vi syndar med vett och vilja,
sedan vi fått kunskapen om sanningen,
finns inte längre något offer för synder.
(Heb 10:26)

Om vi får kunskapen och insikten, så måste den bevaras på rätt sätt.
Trotsar vi, så får vi en större dom än dem som aldrig fått kunskapen.
Med andra ord får man en större dom om man levt som kristen ett tag
och gjort avkall, än en som aldrig tagit emot kunskapen om frälsningen.
Eller tänker jag fel?

Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg,
än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som
överlämnats till dem. (2 pet 2:21)

Ni vet ju att när er tro sätts på prov,

så gör prövningen er uthålliga.

Hade en dialog igår på jobbet angående Islam. Det är rätt fantastiskt hur fria Muslimer är i sin tro och hur de delar med sig av sin frimodighet. Pojken berättade om hur omskärelsen gick till då han var åtta år. Ett ingrepp, som gjodes utan bedövning eftersom det var för dyrt och tillgången var liten.

Det var flera pojkar som samlades i släkten och ingreppen gjordes på pojkarna en efter en. Han fick panik, då han insåg vad som skulle hända och försökte fly. Vilket han inte lyckades med!
Men även att han minns smärtan än idag, så skulle han aldrig tveka att göra likadant på sina egna barn. Han berättade att det är ju annorlunda idag. Det finns till och med kliniker som utför ingreppen, så infektions risken och smärta han lindrats markant.

När jag frågade vad som gjorde en Muslim till en Muslim, så svarade han kort och gott omskärelsen och reglerna, som skall följas.

Jag har med tiden insett hur viktigt det är att bygga en stabil grund i livet. Ska något hålla så måste grundarbetet vara välgjort. Väljer man att slarva med slipningen och grundfärgen, så kommer snart målarfärgen börja flagna. Det går inte börja måla om inte den gamla färgen slipats bort.

Likväl kan vi tänka oss att, det går inte förändra sig om man väljer att ha lite av det negativa kvar. Man kanske inte vill släppa taget om "vissa" personer eller saker i ens liv, även om man är medveten om att dessa påverkar i negativ riktning. Man kan ha svårt för att stå för sin tro i vissa samanhang, eftersom man är medveten om andras skeptism. Något som jag tror kan påverka den stabila grunden. Jag är inte personen, som ropar ut att jag tror på Gud, utan tror nog mer i min tysthet. Ser jag tillbaka i tiden, så har jag nog alltid haft en slags tro, utan att veta på vad. Kan ju säga att mitt liv skulle kännasväldigt fattigt annars.

Detta får mig också att tänka på våra barn, vår framtids hopp. Hur viktigt är det inte att de får en stabil grund. En tro på framtiden och ett värde i sig själva. Att de får växa upp i trygghet och harmoni tillsammans med föräldrar som älskar dem. Föräldrar, som tar sig tid för att lyssna och se dem för dem de är. Någon som älskar dem för sin egen skull. Jag ser uppmuntran och kärlek som två viktiga grundpelare.

För att jag ska komma vidare i dessa frågor, så ska jag kolla närmare på kyrka i nya staden. Känner vikten av det själv och för att barnen. De ska få möjlighet att komma dit igen. Det får bli löftet för en stabilare grund för oss.


"Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand.

Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort."
(matt 7:25-27)