Anhörig griper in

Anhörig får ta tag i problemet och städa upp skiten. Fixa dona och ordna, så allt är på fötter igen. Finnas till hands och försöka efter konstens alla regler ta emot ångesten som kommer. Men med lite sömn och mat, så blir det bättre. Ekonomin ordnar socialen med, så vräkning inte blir ett faktum. Det börjar lätta och vi pratar igonom hur bra det kommer bli att få hjälp. Det finns ingen återvändå längre, botten är nådd. Du inser det. Jag behöver inte lägga orden i munnen, utan du förstår själv hur det ska bli och du är med på det!

Du åker hem och vad händer....du ringer ett par timmar senare full. Jag blir galen, det finns inga ord för min besvikelse denna gång. Jag känner mig så jäv.....lurad. Jag hatar att svära men jag gör faktiskt det. Allt rinner över och jag hatar dig! För allt du gjort och all besvikelse som du gett mig genom åren. Jag hatar mig själv, som låter mig luras av dig...att jag inte bara lägger ner allt och låter dig falla själv. Strunta i att det kommer gå åt skogen och säga att du får skylla dig själv. Varför är det synd om alkoholisten? Han väljer, men det gör inte jag som anhörig och dotter. Jag har inte valt detta....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0