Städa i sitt inre

Känner ibland att antingen är allt svart eller vitt, allt eller inget. Det är svårt att hitta den där balansen, där lite är ok men förmycketär det inte. Därför är det bättre att låta bli helt och håller. Man vet inte hur man ska förhålla sig på balansbrädan för när övervikten kommer är det svårt att snabbt backa tillbaka. Det är egentligen inte förrän efteråt man märker att jämnvikten försvann.

Vi prövar vägar, utan egentligen veta att detta är rätt för oss eller inte. En form av magkänsla går vi på, men det är svårt att sätta ord på den. För var är egentligen "magkänsla"? Det känns liksom i magen om det är fel och en oro blossar upp. Men denna oron kan även komma på grund av osäkerhet. Vi vet inte vad som ska hända och detta kanske är nytt för oss. Jag kommer på mig många gånger att jag använder mig av just magkänslan. Jag känner av om detta är rätt för mig eller inte. Något som ibland kan göra att jag tar väldigt snabba beslut. Jag känner på mig att detta är inte rätt för mig. Det kan handla om en uppgift som ska utföras eller en person, som jag får svårt att lita på.

Jag tror också att detta med att gå på känsla ökar med åldern. När man är ung, så följer man bara strömmen, utan att egentligen känna efter. Man träffar och umgås med mycket människor och är inte så kritisk mot dem. Man släpper in folk på livet på ett helt annat sätt än vad man gör då man blir äldre. Är det då så att behovet av umgänge minskar eller väljer man vänner mer omsorgsfullt? Eller är det så att man sätter upp en slags mur och försvarar sig med att jag har inga behov av nya bekantar för jag har redan mina vänner. Kan det vara så att man är så rädd för att bli sviken och sårad, så man väljer att inte släppa människor in på livet längre.

Om jag nu försöker ransaka mig själv, så tror jag att det kan vara en kombination. Man väljer mer omsorgsfullt på grund av att man just gott på sina törnar. Man märker fortare om människor drar mer energi ur en än de ger. Då väljer man helt enkelt bort dem. Jag tror att det kan vara viktigt att städa bland sina relationer och se vad de ger och vad de tar. Är det en negativ relation, så ska man nog försöka lägga den åt sidan. När jag nu tänker relation, så tänker jag inte i förhållande, utan alla i ens närhet.

Jag tror att man ibalnd behöver vara lite snällare mot sig själv. Att se till sina egna behov och inte bara vad andra förväntar sig av än.


Kommentarer
Postat av: Marie

Ännu en gång...sätter du ord på mina egna tankar.

Du beskriver det väldigt väl, och egentligen vill jag kopiera ditt inlägg rakt av, och lägga under mig själv. (Men det gör jag förstås inte).

Rannsakning är nyttigt, men inte alltför sällan ganska plågsamt.

2010-05-29 @ 18:28:34
URL: http://iammine.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0