Tankar idag

Sitter och tittar på ett barnprogram, där man tittar på barnsframtid. Det man framhäver när det gäller ens framtid är beroende av ens föräldrar. Man håller sig oftast innom sin klass som man föds i, eftersom man väljer liknade yrken som ens föräldrar. Många tycker att det är jobbigt att tala om klass, eftersom det kan göra en utblottad. Man vill många gånger höra till en högre klass eftersom ens förutsättningar då blir bättre. Man får en bättre status och lever ett rikare liv. När jag tänker på rikhet, så är det pengar som styr. Även om man många gånger säger att pengar inte är viktigt, så förnekar man det för sig själv.

Pengar är viktigt! Det är tack vare dem du bor på ett bättre område, har möjlighet att vara med i en förening och utöva tex en idrott. Har du inte pengarna hamnar du i de sämre bostadsområderna, får inte samma hjälp i skolan, hamnar i dåligt umgänge. Du missar en bra fritid, eftersom du inte har råd att betala någon aktivitet.

Vad är det då att säga att pengar inte har någon betydelse?
-Jo man kan alltid säga att hälsa är viktigare, vilket är sant. Men vad hjälper det, då du ser att grannarna åker på utlandssemester och fjällenresor. När barnen sedan kommer tillbaka från sommarlovet, så ska de berätta om sina äventyr. Hur blir det då? Ska de säga som det är att de mest suttit hemma och ibland har de haft möjlighet att åka till stranden med en picknick. Medan kompisarna berättar om semestern i Spanien och veckorna de spenderat där. Eller blir det kanske så att barnen börjar fantisera och hitta på vad de gjort. Är det rätt att tala om detta i skolan är en fråga? Eller ska klasskillnaden tystas ner och vi låtsas, som den inte finns.

Att försöka tillhöra en klass som man inte gör, tror jag inte på. Man hamnar tillslut i en tillvaro, som man inte reder ut. Att försöka göra det, som de andra gör går inte i längden, efterom lyser plånboken igenom och man blir genomskådad. Men varför ska jag egentligen behöva skämmas för jag inte har samma status, som du? Jag kan inte följa med på Thailandsresan eller fjällenresan, som det ser ut nu. Så ser min värld ut. Jag kanske inte heller kan äta på samma restaurang eller handla i de dyra affärena. -Nej jag får nöja mig med fattigmansaffären och äta hemma. Men jag har tak över huvudet, bil ett jobb och en familj med mycket fritidsaktiviteter. Vad ska jag mer begära av mitt liv?

Jag pluggade aldrig i skolan, så förutsättningen att få ett välbetalt jobb var små. I stället fick jag plugga som vuxen och ta lån. Skulder som gör sig påmind varje månad, men jag fick ett jobb och bra arbetskamrater. Även att jobbet inte alltid är så kul, så har jag vänner där. Hade jag varit lyckligare om jag blivit läkare? Jag kanske inte alls hade haft tid med min familj då, utan jobbat massa övertid. Hade det varit värt det?
- Nej troligen inte!!!