En gäst på bröllopet...









Igår var vi på bröllop, vilket var väldigt trevligt. Vigseln var i en väldigt liten och mysig kyrkan på eftermiddagen. Vi satt alla med en spänd förväntan att få se brudparet, som kom in när bröllopsmarchen kom igång. Hon hade en vacker vitklänning med pärlor på och han bar svart kostym. Man trodde aldrig att denna dag skulle komma för vi hade hört och förberedelserna länge. 

Tänk vad ycket det är att tänka på; hitta rätt klänning, blommor, håruppsättnng, smink, skor och en ring som passar ihop med förlovningsringen. Ja listan kan göras hur lång som helst och aldrig tycks man bli färdig. Kvällen före brölopet fick jag ett telefonsamtal av en något stressad brud, som slutligen hade fått ihop bordspaceringen. Något man vi första anbicken kan tänkas enkel, men sedan när man tänker närmare på det kan det bli svårt. 

Hade funderat på vad man skulle göra; kanske ett tal eller varför inte framföra en sång, men med min sångröst så oppade jag det. Men något borde man ju göra! Jag tänkte förbrilt, men utan resultat. Hjärnan stod helt still, så det var bara hoppas att de andra gästerna tog tag i det. 

Men under middagen kom förslaget, som jag inte kunde tacka nej till. Min bordsgranne hade satt ihop ett tal, men kände sig inte förberedd. Han behövde någon som kunde distrahera publiken, så han fick lite konstpauser. Hans förslag var att jag skulle tala teckenspråk samtidigt. Ja nu är det ju så att jag inte kan teckenspråk, utan jag skulle snarare tolka samtalet med gester.  Så snabbt och lätt äste jag igenom talet, så jag hade lite hum om vad som skulle sägas och sen var det bara att köra på. Tolkandet och talet blev uppskattat och publiken fick sig ett gott skratt.

Ja det var en fantastiskt rolig och trevlig dag och uppskaddad av både barn och vuxna. Det var lite kul då yngsta sonen satte sig til bords något förvirrad över alla bestick och glas. Men med en liten snabbkurs, så gick det strålande.

Sist men inte minst blev kocken inkallad för att vi skulle tacka för den fantastiska maten. Hur kunde han lyckas att få allt så gott. Lite blygt blev hans svar TUR, men det köpte vi inte. Han var suverän och vad är det man säger rätt man på rätt plats. 

 

Kommentarer
Postat av: Sofia

Åh, vad kul! Hoppas den blev god! :)

Och hur god såg inte den där maten ut! Nu blev jag hungrig.

2010-03-11 @ 19:32:37
URL: http://landinskan.blogg.se/
Postat av: F A N C Y

Svar. Haha ja det blir så när man jobbar i skoaffär :P



Allt bra med dig?

2010-03-12 @ 15:34:03
URL: http://fanzo.blogg.se/
Postat av: Alexandra

Fin tårta(or) =)

2010-04-21 @ 23:58:34
URL: http://phose.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0