Rättvisan som inte finns

Hur ofta tänker vi på hur bra vi har det egentligen?
Kan det inte vara så att klagovalsen drar igån, utan att vi egentligen tänker på det.
Vad saknas egentligen i mitt liv? Jag har en underbar familj, vänner, ett hem, jobb osv. Men strävan tar inte slut, man vill ha mer. Allt som offtast tänker jag på att jag vill ha ett annat jobb, mer lön och bättre villkor. Det är så orättvist.

Men vem har egentligen sagt att livet är rättvist? Alla ska få vara med på samma villkor heter det, men det fick man snabbt lära sig i livet att så ser det inte ut. Vet ett praktexempel, som jag kan ta upp sedan skoltiden.
Jag brukar ibland tänka på skolan, då vi tänker på rättvisa. För i skolansvärld är det inte alltid rättvist och måttet vi mäter med.

Jag hade en gymnastiklärare på låg och mellanstadiet, som hette Elena jag minns det så väl. Innan lektionens start satt vi på våra platser. Det är inget konstigt med att man har bestämda platser, men det konstiga var att vi satt på led. De bästa längts fram och sen de näst bästa osv, vilket slutade med att de sämsta satt längts bak. Detta var indelat i hennes mått.
Jag var inte duktig på bollsport, vilket gjorde att jag hamnade långt bak i ledet. När lagen skulle delas in, så var det två utvalda, som valde. Jag behöver inte säga att jag blev av de sista valda nästan jämnt. Hur känns det i ett barnshjärta att bli utpekad och egentligen utmobbad av sin lärare, som ska vara till för alla.
Detta gjorde i sin tur att jag aldrig gick in för gympan, det var ju ingen ide. Jag var ju dålig och ingen ville ha med mig i sitt lag. Jag blev ingen kämpe, som skulle visa dem, utan jag la mig platt.

Men jag kom igen, även at det tog många år, så vågade jag spela boll. Jag insåg att även att man inte är så bra, så kan man kämpa och bli bättre och det är aldrig för sent att lära.

Skolan lärde mig att rättvisa inte fanns, men det fick mig att kämpa. Kämpa för att det ska vara rättvist, vilket jag även försöker säga till barnen. Att alla ska få vara med!!!


Kommentarer
Postat av: nisse

Alla kan ju inte vara bäst på allting, du var säkert bra på någonting.

2010-03-07 @ 18:27:11
Postat av: J

Jag tror at barn som blir förtryckta inte heller blir bra. De blir som en självuppfyllande profetia. Det som förväntas av än blir också en sanning.



Hade nog kunnat bli bättre om läraren gett positiv feedback.

2010-03-07 @ 18:37:32
Postat av: syster

Hoppas verkligen inte det får gå till så nu,känner igen det tycker det är mobbing.Kramar syster

2010-03-07 @ 19:22:56
Postat av: Jennie

-Nej jag hoppas verkligen att det inte går till på det viset idag. Gympan var en riktigt vidrig lektion, tack vare läraren. Ser jag på mig själv idag, så tycker jag det är kul att träna och idrotta. Men det är inget skolan kan slå sig på bröstet för.

2010-03-08 @ 16:32:45
Postat av: mother

och som vanligt jag visste ingenting

2010-03-08 @ 21:38:44
Postat av: Jennie

Jag tror inte att man som barn funderade så mycket på det. Utan det var så det var helt enkelt. Det är väl sedan i vuxenålder man har förstått hur dumt det var....

2010-03-08 @ 22:26:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0