Mamma lycka
Men hur som helst tillbaka till kärnämnet, nämnligen bloggar, bloggar och åter bloggar. Jag råkade hamna på dessa söta mamma bloggar. Ja de är verkligen söta. Inget ont i det, men jag är så imponerad. Jag minns själv min graviditet och jag kände mig mest, som en kossa eller en fet gris. Jag kunde inte alls tänka mig att köpa kläder och hade absolut inget intresse i det heller. Eftersom detta var en kort period i mitt liv och sen skulle jag bli smal igen. Men så är det inte för mammorna på nätet! De är verkligen jättesöta, fint sminkade, fina kläder och ett otroligt leende på läpparna. Varför fick inte jag uppleva detta?
Men även om jag inte upplevde en fantastisk graviditet, så blev jag lycklig efteråt när sönerna väl var födda. Den lycka var enorm, äntligen skulle jag kunna knyta skorna igen. Jag behövde inte springa runt med en badboll runt midjan. Och potatisen räckte till alla! Jag åt nämnligen potatis i mängder och kokt skulle den vara. Kan det vara därför sonen älskar kokt potatis? (skämt)
Det jag vill få sagt om detta är att alla är inte lyckligt gravida. Det kan ibland upplevas som att man måste vara glad som gravid. Man ska tycka om sin mage och visa upp den för allt och alla. Men alla tycker inte om då folk kommer och pratar med magen och klämmer och känner. Det ska inte kännas fånigt att ligga på stranden och känna sig som en flodhäst, för det är mysigt.
Själv tyckte jag det var mysigt när magen försvann och jag blev jag igen. När jag kunde ta med mig babyn på långa stärkande promenader i vagnen och köpa kläder i min storlek igen.
sv; men jag tycker majs är gott =D
Jag undrar ifall bloggmammorna är så fantastiskt lyckliga egentligen.
Jag kände precis som du, det var inget vidare att svälla upp.
Jag tror många mammor gärna vill verka rosaskimrande och duktiga; särskilt förstföderskorna.
Tiden efter förlossningen ska vi ju inte prata om..trots all mys med bebisen. Amning och sömnlösa nätter.. Då kände man sig inte särkilt vacker då heller..
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Ha ha nej det är sant. Sova var väl inte att tala om. Att ständigt lida av sömnbrist, men ändå klarade man det:=)
Hej Jennie!
Vad roligt att du gillade den :)
Hare så gött!
Jag var inte alls happy första tiden efter heller utan höll på att få panik,men vågade aldrig säja det till nån.kramar syster
Hej! Allt bra med dig? :)
Nej jag tror att vi pratar för lite om att man inte känner, som förväntat. Vi ska tycka och känna på ett visst sätt. Om inte så är vi konstiga. Vilket inte är sant. Det kommer känslor, som inte går styra..
Jag tror att det är jätteolika hur man känner. Min syster är i 25:e veckan och hon klagar redan på att hon känner sig tjock. Att det inte är kul att se alla andra gå runt i högklackade skor och små skinnjackor medan hon inte kan. Jag försöker i alla fall peppa henne så mycket som möjligt - hon är ju jättevacker - men jag tror faktiskt att hon innerst inne håller med!
Ja det kan väl bli en frustration när man inte klarar av att göra det vanliga längre. Det som är helt självklart är det inte längre. Sen kan det vara lätt att se på andra, som deras problem är mindre. Medan man förstorar upp sina egna.
Det är ju som man ser i efterhand inte för evigt ha ha och tur är det. Tycker jag, men det finns säkert de som bara ser det mysiga...
