Jagandet efter mer, men vad?
Om jag i stället lägger min kraft på det jag har och ser hur jag ska förvalta det, hur blir det då?
Jag tror att jag då kommer bli en tacksammare människa och lär mig se möjligheterna. Men ändå har jag denna ständiga oro över hur allt kommer att bli. Jag vet att jag inte kan styra över allt här i livet, men ändå kan jag inte sluta oroa mig.
Tänk om mina barn växer upp och blir "värstimgar" på grund av att jag inte har uppmärksammat dem. De kanske upplever att jag försummar dem på grund av mitt arbete, som kräver att jag jobbar dygn. Detta ständigt dåliga samvete gnager i mig, men samtidigt är vi beroende av min inkomst. Hade jag inte haft den hur hade det sett ut då? Ja troligen hade vi inte kunnat göra, så mycket annat än må dåligt över det.
Ibland kan jag känna att detta kapitalistiska samhället gör mig tokig. Allt handlande och shoppande stiger oss över huvudet. Men ska man vara med på banan, då ska man handla och ha det senaste av alla prylar. Det räcker inte längre att vi har saker, så vi klarar oss, utan vi behöver hela tiden något som är bättre. Finns det något som heter Nöjd idag? -Jag behöver inte mer, för jag har så jag klarar mig! Om jag försöker se mig om, så tror jag inte att jag känner någon som är helt nöjd, utan man lever i detta ständiga jagande efter mer. Rätta mig om jag har fel!
Men vad gör jag om inte åker med i denna karusell. Jag reagerar inte längre över att jag tänker måste ha. Men måste jag verkligen det? Vad försöker jag fly ifrån?
Wow. Vilken ögonöppnande text! Så sant, jag är så sjukt trött på att hela tiden måste ha måste ha måste ha! Jag har faktiskt nästan slutat shoppa eftersom jag redan har fina kläder att vara nöjd med och trivas i. Så som svar på din fråga vad man gör om man inte åker med i denna karusell, man vägrar stiga på karusellen helt enkelt. Tror jag. Jag har inget att fly från genom att hela tiden behöva ha mer och nytt. Det är en frihet, faktiskt. Att kunna säga nej. Och bara vara nöjd. En lättnad.
Hej!
Jag var på ett föredrag i torsdags, där föredragshållaren berättade att ca 90% av det vi går och oroar oss för aldrig inträffar! Tänkvärt. Det kanske därför Jesus är så tydlig med att vi inte ska göra oss bekymmer. Problem kommer och går, men gör vi dem till bekymmer eller litar vi på att Jesus har allt i sin hand?
Jag är en sådan person som får kämpa med att inte vara "duktig flicka" och hålla på och prestera för att duga i andra människors ögon. Det här är en kamp för mig. Jag har mitt värde i Jesus, inte i världens ögon - Tack gode Gud!
med kärlek!
helle
Det viktigaste är inte att vara hos barnen varje dag,men att verkligen vara närvarande när man är hemma.De vet ju att du jobbar och anpassar sig efter det.Du behöver inte oroa dig så mycket. tusen kramar syster.ps.nu är det bara två veckor tills vi ses.
Underbar blogg du har, hinner inte läsa allt nu men gör det senare ikväll. Ge inte upp. God bless you.
Kram Maria
God bless u! Kram. Båtpastor Ruth
Jag är nöjd! Jag har vänner som är nöjda! Jag känner massor med människor som inte måste shoppa sig glada och som inte känner av något tomrum inuti som behöver fyllas, vare sig med kläder, sprit, Gud eller nya möbler!
Men samtidigt så är vi bara människor, behöver vi verkligen döma oss själva så hårt? Vi har inte valt oss själva och känslor; vi kan inte välja att inte bli glada över att få den där kappan vi kanske tyckt är så himla fin eller välja att inte bli ledsna när vi inte hittar presenten vi vill ge våra barn. Det kanske faktiskt inte går att säga att det är DÅLIGT (dåligt för vem eller i vems ögon isåfall?) att människor gillar att shoppa...
Till P
Jag tror inte shopping behöver bero på att man känner ett tomrum. Utan snarare en ovana, man köper en massa prylar som man egentligen inte behöver.
Och som du säger att du känner dig nöjd. Ja det tycker jag är en bra egenskap, att känna sig nöjd. Man behöver inte fundera på hur man ska bygga om huset, köpa ny inrednig, möbler eller dyligt. Utan man är helt enkelt nöjd och glad över det man har. Det som faktiskt fungerar bra egentligen.
Hej syster!
Så sant det du säger, men ibland kan man ha sånt dåligt samvete för man inte gör tillräckligt. Man vill så mycket men ibland finns inte orken eller kraften. Jag skulle nog behöva lite fler timmar på mina dygn då jag är hemma.
