Tyst i klassen eller......jobbet eller......

Jag har kommit på det, det finns ingen rättvisa i detta land. Man säger att alla ska få uttrycka sig fritt, men så är inte fallet. För man får uttrycka sig, men inte fel. Man får inte heller trampa någon på tårna och sen beror det givetvis på vem det är som uttrycker vad. Då får man titta lite närmare på herarkin, för även om man inte uttalar det högt, så går det till på det viset. Destå högre du står i rang, ju mer kan du säga. Du kan egentligen till och med uttrycka dig klumpigt, utan att någon ifrågasätter. För det gör man inte! - Ja inte framför personen i allafall, men kanske lite bakomrygg. Men när det sen kommer upp på bordet, så blir man tyst, som en mussla.

Det är detta, som kallas socialkompetens. Man ska veta hur, vad och när man utrycker sin åsikt. Och framförallt ska du veta hur högt du står i rang. Ja det vill säga när det är ndin tur att tala ut. Elller inte kanske, egentligen är det väl bättre att vara tyst!!

Man ska gärna vara med och stödja och samtala med andra när de har problem, men sedan står du där själv. Då ska du inte vara säker på att du har någon att falla tillbaka på. Du känner tystnade ända in i själen och du är själv, ingen backar upp dig. Du borde snarare tänkt på detta innan. Du skulle inte sagt ditt, utan följt strömmen, hur galet det än var. Du skulle svälja, svälja och åter svälja.

Jag försökte svälja, jag tänkte att det skulle ordna sig med tiden. Bara allt fick lägga sig lite, så skulle vi få det att fungera. Vi hade bara en liten sak att komma överens om, ganska simpel egentligen. Jag trodde på det jag sa, egentligen tyckte de andra samma sak. Men det blev mothugg direkt och jag blev själv.....egentligen fattar jag ingenting. Hur kunde bollen hamna i mitt knä? - Ja om jag bara vart tyst och inte stöttat, varit neutral och inte haft en åskt. Då hade det sett annorlunda ut!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0