Att leva som man lär
Hur lätt är det egentligen att leva som man lär?
Att vara ett föredömme för det man tror på och sen leva efter det. Jag vet hur jag ska vara, jag vet vad jag ska säga och känner många gånger vad som är rätt och fel. Men vad är det då som gör att man tar felaktiga beslut allt som oftast. Det är lätt att dömma andra och vara läraren med pekpinnen, men sen när man blickar ner på sig själv hurdan är jag då?
Kan jag vara nöjd över mitt liv? Har jag presterat det jag vill och kan jag vara stolt för jag är den ödmjuka typen?
Jag kom att tänka på alkoholisten, vet han inte om att det han gör är fel?
Han har fått kunskapen om att alkohol inte är bra, men ändå fortsätter han.
Det finns människor, som kan lägga av. Medan det finns de som inte klarar av det.
Var ligger denna skillnad? Är de som klarar av det starkare individer? Har de fått
mer stöttning och bättre behandling eller är det så att de har gått på den egna viljan?
Jag tror att det är komplext och att det fins många faktorer som kan spela in, men det starkaste verktyget är just VILJAN.
Har man viljan, så kan man förändra mycket, man kan besluta sig för att det går. Men med det säger jag inte att man inte behöver hjälp!
Det är det samma med övriga livet, man kan bestämma sig för att leva ett liv, som man lär. Man behöver inte följa strömmen, utan man kan gå på det man tror på. Det gör man för man även har en stark vilja till förändring. Det blir ingen förändring om jag inte först ändar mig själv. Det är där det stora arbetet börjar. Människor ska se på mig att jag lever som jag lär. Jag har inga lik i garderoben, utan jag blottar mitt inre och där finns inget att hämta. Jag har inget att dölja, utan jag kan stå upp för det jag tror. Då tror jag att ; jag börjar komma på rätt väg........
