Tankar idag

Jag sitter och funderar över enighet. Är det inte det vi strävar efter att vara eniga i vår tro? 
En tro där alla ska sträva efter samma mål, där vi ska rikta blicken mot Gud och inte mot
människor. Vi ska sträva mot att hitta hoppet och samhörigheten tillsammans. 

Alla ska känna sig bekväma i sammanhangen och ingen ska behöva känna sig utanför.
För vad gör inte en människa mer ensam än; då hon tillhör en gemenskap,
men ändå känner sig ensam. Det vi förmedlar i kyrkan, det förmedlar vi ut.
Om vi inte kan vara ärliga i våra uppgifter, vad sänder det då ut för signaler till de
som inte tror? Vem vill komma till en kyrka som saknar kärlek till varandra?
För har vi inte kärlek till de som tillhör samma tro och gemenskap, hur ska vi då kunna
ha kärlek till dem som står utanför?

Om vi börja i det lilla och jobba mot det stora, så har vi kommit en bit på vägen. Satsar vi på trädtopparna,

men kommer till första gren, så är det ändå bättre än att inte försöka. Om alla drar sitt strå till stacken,

så kommer en stor förändring ske.

"Allt förmår jag i honom som ger mig kraft"
(fil 4:13)