Den stabila grunden
Jag har med tiden insett hur viktigt det är att bygga en stabil grund i livet. Ska något hålla så måste grundarbetet vara välgjort. Väljer man att slarva med slipningen och grundfärgen, så kommer snart målarfärgen börja flagna. Det går inte börja måla om inte den gamla färgen slipats bort.
Likväl kan vi tänka oss att, det går inte förändra sig om man väljer att ha lite av det negativa kvar. Man kanske inte vill släppa taget om "vissa" personer eller saker i ens liv, även om man är medveten om att dessa påverkar i negativ riktning. Man kan ha svårt för att stå för sin tro i vissa samanhang, eftersom man är medveten om andras skeptism. Något som jag tror kan påverka den stabila grunden. Jag är inte personen, som ropar ut att jag tror på Gud, utan tror nog mer i min tysthet. Ser jag tillbaka i tiden, så har jag nog alltid haft en slags tro, utan att veta på vad. Kan ju säga att mitt liv skulle kännasväldigt fattigt annars.
Detta får mig också att tänka på våra barn, vår framtids hopp. Hur viktigt är det inte att de får en stabil grund. En tro på framtiden och ett värde i sig själva. Att de får växa upp i trygghet och harmoni tillsammans med föräldrar som älskar dem. Föräldrar, som tar sig tid för att lyssna och se dem för dem de är. Någon som älskar dem för sin egen skull. Jag ser uppmuntran och kärlek som två viktiga grundpelare.
För att jag ska komma vidare i dessa frågor, så ska jag kolla närmare på kyrka i nya staden. Känner vikten av det själv och för att barnen. De ska få möjlighet att komma dit igen. Det får bli löftet för en stabilare grund för oss.
"Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand.
Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort."
(matt 7:25-27)
Jag håller med dig! En stabil grund är viktigt!
Gott att läsa!
Håller oxå med! Ibland kan man känna sig så "onormal" och udda som troende. Då är det skönt att ha en församling där man kan få vara sig själv. Det är ju oxå skönt när ens barn får vänner i ett sammanhang som inte handlar om jämförelse och konkurrens som i världen i övrigt. Hur har det gått med den lille pojken som blev retad?
kram
helle
Hej Helle!!
Jag har inte sett de stora pojkarna sen, som retade pojken. Vet inte riktigt var de bor, men antar att de bor i området. Har väldigt svårt med att se då fler eller större barn ger sig på mindre. Det är ju aldrig ok att vara elak, men ännu värre då man är stor.
Kan ibland få ont i magen, då jag tänker på världen våra barn växer upp i. Tänker främst på skolan, som brukar vara en av de största mobbnings platserna.
Är det någonstans vi ska lägga resuser på i samhället, så anser jag att det är i skolan.
Svar: Kul att du tyckte det! Har du nåt vittnesbörd här på bloggen om då du blev frälst med kanske? :)
Hej Erica!
Nej jag har inte skrivit ner det. Får väl göra det en dag. Det har ju varit en lång resa och har förnekat många gånger.....
