Funderar vidare....
Att det löste sig så bra med huset och tidigare inflyttning än vad vi hoppats på, så är det ju klart att det kommer ett bakslag med. En del av släkten börjar bli frågande när det gäller vart vi ska flytta och har svårt att se att man ens har tankar på det. Bor man i en trygg förort och har barn, så är det klart att man bor kvar, så är det ju bara. Det handlar om mycket övervägande och flera saker som ska stämma för att det ska bli av. Först och främst så måste man hitta ett område, som man kan tänkas trivas på. En bra skola för barnen och sen är det ju bra om vi innan dess har kommit någon vart i det eventuella företaget. För att hitta ett nytt jobb i dessa tider är ju lika med noll.
Jag kan inte heller se mig själv om tio år på min nuvarande arbetsplats. Jag känner själv att bitterheten kommer över mig och jag har inte den hjälpande hand som jag borde ha. Och faktum är att det blir bara värre och värre människor att ta hand om, eftersom de bara blir sjukare och sjukare. Ideer man har får man ingen respons för, utan allt ska gå vidare i samma lunk. Fast det inte längre är samma klientel som det var tidigare. Jag menar att man får skaffa sig kunskap utifrån dem man jobbar med och hänga med i utvecklingen. Det är klart att det har varit tungt för alla det sista men alla har inte förmågan att erkänna det. Man är väl orolig över sitt jobb, man vill inte säga förmycket för man är rädd att förlora det.
Men allt detta skapar en frustation hos mig. Jag vill så mycket, men blir bara bromsad, bromsad och bromsad. Det kanske skulle vara rätt melodi att ta sitt pick och pack och lämna denna del av Sverige och förflytta sig. Tänka vidare på företagsideen och få drömmarna förverkligade i stället för att sitta på läktaren och klaga på allt som är fel.- Nej det handlar om att knyta skona och ge sig in i matchen........
Kommentarer
Trackback
