Vilken väg väljer du?
Att gå på rätta vägar är inte alltid helt lätt, man vet vad som är rätt, ändå gör man fel. Vad beror det på att man gång på gång gör medvetna fel?
Jag tror att de flesta människor vill leva ett positivt liv, men detta positiva kan ses på olika sätt för olika människor. Och under olika perioder i livet prioriterar man olika saker. Det kan handla om fester, att få ett jobb, träffa en partner, bilda familj, resa etc. Men när detta första "delmål" är uppnått, vad ska jag göra då? Sätter jag mig lungt ner och är nöjd eller blir det en kamp efter nått nytt. Jag kan ha en känsla av av vi aldrig blir riktigt nöjda, att vi hela tiden strävar vidare efter något nytt och spännande.
Ser vi tillbaka i tiden, så var det tex inte många som bytte jobb, utan man hade ett arbete och kunde försörja sig och var nöjd! Eller nöjd och nöjd man respekterade att det var som det var. Hur var det då med familjerna, det var inte lika många skillsmässor förr i tiden. Vad beror det på?
Var det så att man var lyckligare förr och inte hade några problem? Det har jag faktiskt svårt att tro, utan jag tror snarare på att man kämpade mer, man gav inte upp för minsta lilla. Idag är det lättare att bara ge upp, man är mer självständig från sin partner och mer lyckosökande! Man tror att det blir bättre bara man går vidare, men denna flykt kommer förr eller senare ikapp.
Där man måste börja är med sig själv, varför mår jag och känner så här? Vad vill jag ha ut av mitt liv och vad är viktigt för mig. Är det det ständiga strävan efter min egna lycka eller är det att få ett meningsfullt liv? Om någon säger att egen lycka är meningen med livet, så tror jag man ska sätta sig ner och ta en funderare.....
Så fint du skrivit! :)
Det tackar jag för...
//J
Den slit-och-släng-mentalitet som råder idag gäller inte bara prylar utan också relationer.
Köpte man något förr så höll det 15-20 år, nu är saker nästan programmerade för att gå sönder så fort garantin gått ut.
Men det finns en stor risk att vi redan kasserat prylen innan dess. Vi har tröttnat, alternativ prylen är redan omodern.
Så är det tyvärr med förhållanden med, så fort det blir lite jobbigt eller tråkigt så byter vi ut henne/honom mot någon ny. Till sist så är vi så avtrubbade så att vi inte kan bli riktigt kära längre.
Det är min egen erfarenhet, och jag har både sett och hört det av många andra också.
Tack för en fin blogg, jag fortsätter att kika in här då och då.
Fniss..
Min dammsugare är nästan 30 år, en gammal elektrolux.
Den är orange, men den funkar väldigt bra fortfarande. Köper jag en idag så tror jag inte att den skulle hålla mer än max 7-8 år.
Min kille och jag har varit ihop länge länge och det man förlorar genom slenteriat tar man igen i trygghet och vänskap.
Man kan inte få allt, frågan är vad man vill ha. Även spänningen i att förnya sig blir till sist ospännande. Den berömmda pendeln slår åt andra hållet.
Kram
