Verkligheten jag lever i

Fastnade lite i ett av de föregående inläggen och måste nog tilläga att jag är en ganska realistisk person, som allt som oftas står med båda fötterna på jorden. Sen finns det saker som påverkar oss människor, det är jag helt och fullt medveten om. Men många gånger ser man inte det förrän efteråt, vad som egentligen påverkat mig till den person jag är idag.

Kan se att mitt oerhörda kontroll behov som jag har beror på att jag har en far, som är periodare. Vilket i sin tur bidrar till att jag har svårt att lita på människor. De håller inta alltid vad de lovar och allt blir inte som de sagt. Men med detta säger jag inte att jag drar alla över en kant, utan det tar tid innan jag verkligen släpper någon in på livet. Jag vill verkligen kontrollera min omgivning, men det kan man inte göra. Det kan även spridas vidare till mitt jobb, där vill jag ha sten koll på vad som händer under arbetstid. Men när jag är hemma försöker jag släppa det, men lyckas inte alltid. Vilket kan reta mig! Du nämner samtalsterapeut, ja kanske är det någon som behövr det, så är det väl vi människor som arbetar med andras problem. Man får ta mycket skit och det är inte många som tackar än för det. Men man hoppas ju att man lyckas vända någon ur sitt kriminella eller missbrukande levende. Men som sagt, jag kan inte vända någon, utan det handlar om att själv ta det steget.

Att då näst intill dagligen se dessa ungdomar förstöra sitt liv, och andras så totalt är inte alltid roligt. Eller att veta vad de har gjort och mot vem eller vilka. Det är inte alltid lätt att helt och fullt vara professionell i sitt yrke, med en medvetenhet om att de har mördat, våldtagit eller misshandlat någon.  Kan nog säga att jag lever inte i någon som helst sagovärld, utan rakt i den verklighet som vi har här utanför dörren. Vad har gjort dem till dem de är? Är det föräldrarna som bär ansvaret, kompisarna, skolan eller vem? Vad kan man göra för att en förändring ska ske? Min personliga osikt är att vi sätter in resurserna för sent. Vi blundar för problemen då de dyker upp och hoppas att det ska vända av sig själv .

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, men det kanske blir att glida ifrån ämnet....
kram


Kommentarer
Postat av: aino

Tror inte det är meningen att du ska bära all världens bördor på dina späda axlar.Om jag lagt ner hälften av den energi,som du gör på familjen,arbetet och tankearbete om framtiden.Ja,då vart din mamma president minst.Mother.

2009-08-28 @ 01:29:38
Postat av: Erica @ toliveforchrist

Känner igen mig lite i det där att ha svårt att lita på människor. Det kan nog jag med ha ibland.

2009-08-28 @ 18:14:26
URL: http://toliveforchrist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0