Hur påverkas vi
Hur mycket påverkas man egentligen av sin omgivning. I min värld tidigare så trodde jag att jag var en självständig individ, som inte påverkades av andra. Något som jag har fått erfara med tiden inte är sant. Man påverkas och formas av människor som finns i ens närhet vare sig man vill eller inte. Det tar tid att inse vilka människor man ska ha runt omkring sig och vilka man ska välja bort. Det handlar om att man ska ha en vinn-vinn situation eller relation. Båda ska kunna ta och ge, man orkar inte bara ge. En sådan relation kan man gott klara sig undan.
Om någon beter sig illa, så kan jag en bra dag skaka av mig det, utan att egentligen bry mig speciellt mycket. En annan dag kan jag bryta ihop fullständigt och bli jätte ledsen eller vansinnigt arg. Funderar då på vad det är som sätter igång sådana kännslor. Egentligen vet jag att man inte ska haka på, då någon är rent ut sagt är elak. Men sen är det svårt, eftersom jag inte tål orättvisa och har svårt att vara tyst. Något som många gånger kan störa personer i min omgivning. Man tycker inte om personer som säger vad de tycker i "vissa" sammanhang, eftersom det inte är bekvämt. Man ska fjäska för chefen och sedan prata skit bakom ryggen, det är helt okej för många. Något som kan få mig att känna spykänslor. Tycker jag inte om chefen, då är jag neutral mot denne. Jag har inget behov av att fjäska för att ligga bättre till.
Ibland kan jag få känslan att man slåss mot väderkvarnar, vilket är helt meningslöst. men jag kan inte släppa vissa saker och bara gå vidare. Tänker då bibliskt att man ska älska och förlåta alla, men är det verkligen rimligt. Kan man göra det? Ska människor få bete sig hur som helst ochh själv ska man bara vända andra kinden till? Lever man då i en slags bubbla och inte ser vad som händer runt omkring eller struntar man i vad andra säger och gör.
Har många gånger fått höra i min barndom; att du aldrig kan lyssna och höra på vad vi säger. Kan du inte för en gång skull göra som vi säger. Har det blivit en form av revolt som pågår även i vuxen ålder eller vem är det som har rätt egentligen. Är det viktigt att ha rätt eller har man förmågan att ödmjuka sig inför andra. Hur mycket pristige har vi innom oss och vilka känslor är det som styr oss.
Om någon beter sig illa, så kan jag en bra dag skaka av mig det, utan att egentligen bry mig speciellt mycket. En annan dag kan jag bryta ihop fullständigt och bli jätte ledsen eller vansinnigt arg. Funderar då på vad det är som sätter igång sådana kännslor. Egentligen vet jag att man inte ska haka på, då någon är rent ut sagt är elak. Men sen är det svårt, eftersom jag inte tål orättvisa och har svårt att vara tyst. Något som många gånger kan störa personer i min omgivning. Man tycker inte om personer som säger vad de tycker i "vissa" sammanhang, eftersom det inte är bekvämt. Man ska fjäska för chefen och sedan prata skit bakom ryggen, det är helt okej för många. Något som kan få mig att känna spykänslor. Tycker jag inte om chefen, då är jag neutral mot denne. Jag har inget behov av att fjäska för att ligga bättre till.
Ibland kan jag få känslan att man slåss mot väderkvarnar, vilket är helt meningslöst. men jag kan inte släppa vissa saker och bara gå vidare. Tänker då bibliskt att man ska älska och förlåta alla, men är det verkligen rimligt. Kan man göra det? Ska människor få bete sig hur som helst ochh själv ska man bara vända andra kinden till? Lever man då i en slags bubbla och inte ser vad som händer runt omkring eller struntar man i vad andra säger och gör.
Har många gånger fått höra i min barndom; att du aldrig kan lyssna och höra på vad vi säger. Kan du inte för en gång skull göra som vi säger. Har det blivit en form av revolt som pågår även i vuxen ålder eller vem är det som har rätt egentligen. Är det viktigt att ha rätt eller har man förmågan att ödmjuka sig inför andra. Hur mycket pristige har vi innom oss och vilka känslor är det som styr oss.
Kommentarer
Trackback
